Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en våldsam, vild, obändig yngling. En Länshöfdiog i
Halland, af namn Carl, beslägtad med Danska konungahuset, hade
till hustru en fränka af Erkebiskop Eskil i Lund; både hon och
Carl* egen syster voro mycket vackraqvinnor; Johan, genom
ryktet ooa deras skönhet upptand af begär att ega dem, afpassade
elt tillfälle, då Carl var borta ur landet, red ned till Halland,
röf-vade qvionorna, förde dem hem (ill sig och dref med dem dei
tygel lösaste sjeJfsvåld. Omsider, tvungen af sin faders och folkets
stora misshag öfver denoa våldsgerning, skickade han dem åler
tillbaka. Derefter skedde, alt han på ett ting blef af bönderna
ihjelslagen. Sven Grale emellertid, till hämnd för den tillfogade
skymten* beslöt alt påföra Sverige. Dertill bidrog troligen
äf-ven någon ovilja hos honom mot den Svenska Konungen såsom
Knuts styCfader. Sverker nemligen, sedan han förlorat sin förslå
gtmål Ulfhjld, doUer af en ältstor man i Norrige, Håkan Fins-*
son, var nu i sitt andra gifte förmäld med Knut Magnussons
moder Rikiza, dotter af Hertig Boleslav III i Polen och enka
först efter Magnus Starke, sedan efter en Rysk furste af namn
Valedar eller Vladimir, med hvilken hoo hade en dotter af namn
Sofia, som nu uppfostrades vid sin siyffader Sverkers hof. Kejsar
Fredrik Barbarossa hade mefclan Sven och hans medläQare Knut
medlat en förlikning, till följd hvaraf, sedan Knut erhållit en viss
andel af landet och deremot erkände Sven som Konung och Läns*
buerie, denne au betraktade sig säker i besittningen af sitt rike.
I Sverige hade vid samma tid en brytning föregått, hvacigenom
Sverkers makt blifvit inskränkt till Göta-rike. Sjelf var Sverker
ingen krigsman och dessutom oa kommen lill åren. Under
sådana förhållanden räknade Sven, öfvermodig af siaa förra segrar
öfver Knut, på en lält eröfring af Sverige. Så viss gjorde han
sig oro 9eger och framgång, alt han redan i förhand utskiftade
Svenska landskap och härad till förläningar och belöningar ål
sina höfdingar. Och mellan tvenne af dessa, som läflade med
hvarandra om besittaingen af en för sin skönhet berykiad Svensk
mö, afg jorde Konungen tvisten på det säu, att han lofvade
bort-gifva henne till den, som förhöll sig tapprast i detta krig.
259’’ Således, så snart vintern 1153—1154 lagt broar
öfver mossar, kärr och strömmar, bröt Sven med Danska
krigsmakten in i Småland, i den delen deraf, som från fordom varit
kallad Finved eller Finheden. Sedan Vestbo, Östbo och
Sunner-bo bärad med härjning och plundring blifvit hemsökta, intågade
Danskarne i V&rend. Husen stodo tomma; män och qvinnor
hade ftykial undan lill skogarne; ingen salle sig lill motvärn; fa
underkastade sig. Djup snö låg öfverallt, och kölden var så stark,
alt Danskarne icke kunde tillbringa nätterna i sitt läger och icke
uisätla vakter; somliga logo sin tillflykt lill stugorna, andra
upptände stora eldar. Elt pass mallan brania berg förde längre fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
