Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fdr Lund blef ntsedt, ocb Erkebiskopen i Lund skulle lillika vara
de öfriga nordiska rikenas Öfverherde. Men Sveriges och
Nor-riges Konungar ville i värdighet icke eftergifva, fastmer vara lika
andra Konungar, som hade sina egna öfverherdar ulan något
beroende af elt fremmande lands Biskop, och det bröt ännu mer
mot deras känsla af sina rikens sjelfständighet och åra, att
prelaten i ett grannrike, till hvilket de så ofta stodo i fiendtliga
förhållanden, skulle inom deras land öfver deras kyrka utöfva
någon myndighet; de hade dessutom lika med Danmark
ordentligen inrättade biskopsdömen, kyrkorna mångfaldigades med
Christendomens tillväxt, den fortgående utbildoingen af hvarje lands
inre kyrkliga förhållanden fordrade en ordnande, det hela
sammanhållande, ledande inhemsk hufvodslyrelse. Det hade blifvit
bruk, att Påfven, för alt göra möjlig den honom tillkommande
nppsigt och högsta ledning af kyrkans angelägenheter i alla
lander, emedan han sjelf icke kunde färdas öfverallt, i sitt ställe
utsände så kallade Legater (sändebud) att undersöka tillståndet,
ordna kyrkostyrelsen och rätta, afskaffa alU sådant, som befanns
stridande mot läran, mot ordniogen och kyrkotukten. En sådan
Legat, utsänd af Påfven Eugenius 111 (troligen hade Sveriges
ocb Norriges Konungar hos Romerska Stolen sökt beviljelse till
upprättande af ett erkebiskopligt säte, hvar inom sitt land), kom till
norden år 1152. Den Romerska Legaten, hans namn Nicolaus
Breakspear (bördig från England af ringa, fattiga föräldrar,
bo Romerska kyrkans Kardinal och utsedd till den nordiska
beskickningen såsom den, hvilken mer än någon anoan af
Romerska kyrkans prester var bekant med de nordiska folk em språk,
seder ocb författningar), sedan han först i Norrige ordnat
kyrkostyrelsen, der bestämt Throndhems stift till erkebiskopsriöme, till
Erkebiskop utnämnt och i denna höga värdighet invigt
Biskopen i Stavanger, Jon Birgersson, kom derifrån till Sverige, höll
i Linköping etl kyrkomöte och bragte på detta möte det beslut
tillväga, att (ill trcken af Svenska kyrkans förbindelse nied
chri-stenhelens gemensamma moder den Romerska kyrkan och
såsom vittnesbörd af Svenskarnes vördnad för christenhetens
gemensamma högsta skyddshelgon den helige Petrus, honoiu till
åra och till erhållaode af hans förböner i himmelen för land
och folk skulle gifvas en penning alla år af hvarje gård.
Lega-ten erinrade vidare om verldsliga och andliga makternas
gemensamma pligt att sörja för den allmänna friden och säkerheten,
förehöll, huru dessa så ofla stördes genom del otidiga bruket af
vapen, och afkunuade i detta afseende etl lika förbud som i
Norrige, att ingen, de mån undantagna som följde Konnngen, skulle
bära vapen i städerna, såsom öfverallt derom på lika såtl var
fö-reskrifvet i de länder, der Christendomens fridsamma anda
arbetade att göra sig gällande. Jemte ännu annat, som blef af hon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
