Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprunget lill munkväsendet och stiftelser af kloster.
Förföljelserna under Kejsar Decius och sedermera under Diocletianus
föranledde många christna i Syrien, Palästioa, Egypten, att fly till
de nära liggande bergen och öknarne, nedslogo sig der, hvar och
eu för sig, i en bergsklyfta, en jordgrotta, ett tält, en hydda,
deraf de äfven kallades anachoreter; såsom lefvande ensaroe,
kallade man dem äfven monachi, munkar, enslingar, sådana, som
lefde i stillheten, ensame för sig. Inga löften, inga förbindelser
omslöto dem med ett gemeusamt band eller fästade dem vid
hvarandra. De många oordningar, som deraf uppstodo, ledde
omsider till bildande af fastare Munkföreningar genom
sammanboende och ett stadigare sammanhållande nnder gemensamma
föreståndare; elt sådant slnlet muuksamfund kallades coenobium,
äfven monnsterium, men i Veslerländerna vanligast och
allmännast clauslrum, kloster (innesluten ort), benämningar, som alla
beteckna en från de samhälliga förbindelserna med verlden
af-söndrad anstalt med gemensam vistelse- och sammanlefnadsorl
under en gemensam regel, efter hvilken hela samfundet lefde.
Från Egypten, underbarheternas gamla land, der ända lill Libyen
alla ödemarker voro uppfylda med talrika munkföreningar och
klosterhyddor, utbredde sig munkväseodet lill PalAstina, till
Syrien och andra genom den österländska himmelens inflytelse för
detsamma gynnande länder, och från dessa till Veslerländerna.
Det mer och mer sig utbredande svärmeriet för raunklefnaden,
det obundna lefnadssättet i de hatiska och Galliska kloslren jemte
andra skadliga rigtningar af munkväsendet hotade att blifva
för-derfliga så för kyrkan som det borgliga samhället. Både
kyrkomöten och Biskoparne serskilt arbetade att gifva åt de af
lids-lynnet framkallade munksamfunden en fastare ordning, men utan
synnerlig framgång, till dess i förra hälften af VI århundradet en man
af namn Benedictus från Nurcia uppträdde såsom en ny
lagstiftare för klosterväsendet. Detta skedde genom de reglor, tre och
sjuttio lill antalet, han uppsatte för det af honom på berget Monte
Gassino, en af de berrligaste trakter i Campanien, i södra delen
af Italien, år 520 (eller, såsom andra anse sannolikare, år 515)
stiftade kloster. Han gjorde icke blott andaktsöfningar, psalmers
sjungande och böner, men handarbeten, i synnerhet åkerbruk och
trädgårdsskötsel samt läsande och studerande jemte ungdomens
undervisning till pligt för sin munkordning, ödmjukhet i hjerta
och sinne och ådagaläggaodet deraf äfven i yttre åthäfvor, i hela
det yttre väsendet, såsom ett bildningsmedel, hvarigenom
mun-karne skulle komma till högsta n\ålet af den frigörande kärleken;
ovilkorlig hörsamhet för sina förmån, såsom det enda sätt,
hvarigenom tukt och ordning kunde befordras och vidmakthållas;
obrottslig kyskhet, såsom elt hufvudvilkor för renheten i seder
och ett åt den högsta Gudens dyrkin helgadt lif; derjemle helig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
