Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förpligtelse att aldrig lemna klostret, hvari genom förderf ve t af
moa-karnes kringstrykande, källan till många oordningar ech mycken
sedeslöshet, skulle förekommas: dessa voro de högtidliga löfieo,
som de, hvilka inträdde i Benedikls orden, måste aflågga.
Klostrets föreståndare bar namn af A b bot (af Hebreiska ordet ab9
eller det Syriska abba, som betyder fader); vid sidan af
honom slodo Priorn och Prosten (”Prapositos”), hans
medhjel-pare i em betel, och Dekanerna, så kallade deraf, att hvar af
dem förde närmaste uppsigten öfver rio munkar; de utgjorde
ab-botens råd. Såsom Benedikt, gjorde äfven hans efterträdare till
sin högsta angelägenhet, att bland folken utbreda den christna
läran, utrota hedendomen, sörja för ungdomens undervisning och
arbeta på landets uppodling; gåsler, serdetes fattiga trosförvandter,
fremlingar och resande skulle mottagas som Christus sjelf,
her-bergera*, nndfägnas och all ära bevisas dem. Klostret på Monle
Cassino blef stammoder för otaliga dylika stiftelser. Flera
kloster i grannskapet antogo genast Benedikts reglor och ännu före
hans död hade en stor mängd kloster oti Italien, Spanien,
Gallien inrättat sig efter mönstret af det ataf honom grundlagda
och vördade honom såsom sin lagstiftare. Det skedde emellertid, att den
helige Benedikts ordeo, så kraftfull i sin början och välgörande,
i tidernas fortgång blef fremmande för sin ursprungliga beståm.
melse ocb förföll, sedan deosamma kommit till stora jordiska
besittningar och dess Abhoter på många orter uppstigit till furstlig
makt och värdighet. Men samma åsigter, som i Christendomens
första tider alstrade munklefnaden genom de höga
föreställnin-garne om ett lif, helgadi helt och hållet åt det eviga och
gudomliga medelst lösslitelse från alla jordiska hand, fortplantade sig
med Christendomen och gjorde den åsigt rådaode, alt
mennvsko-lifvet måste vara en botgörelsens tid, botgörelsen åter ingenstädes
ostörda re och följdrikare knnde öfvas ån i klostrets stilla
ensamhet. Ett kloster var, efter tidens tro och föreställningar, ett
föreningsband mellan himmelen ocb jorden, hvarigenom
mennislfcor-nas böner uppburos lili Gud af englarne, hvifka åter bragte Guds
nåd ned på jorden; dess invånare hette Chrisli fattiga, som
förrättade sitt heliga dagsverk under ett hårdt lefnadssätt. Sederna
i klostren råkade i tidens längd mer och mer i förfall; men
vördnaden för dessa heliga stållen förblef icke dess mindre hos
menniskorna densamma, man inskränkte icke gåfvorna till
desamma, man fastmer endast arbetade derhän, att förbättra, skärpa
lefnadssättet derstädes. Nya, allt strängare ordnar stiftades
oupphörligen, af dessa de förnämsta Cluniacenser-orden, så
kallad efter stamklostret Clugny, som blef medelpunkten för en
förbindelse, hvarigenom alla i hela verlden kringspridda kloster, hvilka
antagit dess stadgar och ordningar, sammanväxte till en stat, och
sålunda skedde en början till så kallade klostercongregatianer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
