Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länder, som af ålder varit för Skandinaviens inbyggare mer be»
kanta, emedan genom dem och i grannskapet af dem från
ur-minnestid stråkvägen gick för bandeln och vandringsfärderna lill
de forntida Grekiska hemvisten vid Svarta hafvet (31.189). Först
sedan de Novgorodska Slaverna jemte andra Slaviska och
Tschu-diska stammar i nordliga Ryssland förenat sig under gemensamma
beherrskare, uppgår för oss något mera ljus öfver det ditintills
obekanta nordöstliga Europa. Fejder uppstå mellan den åt alla
sidor med ungdomskraft under dedjerfva, krigiska Varägiska
fur-starne sig utbredaode unga Ryska staten och de till densamma
gränsande folken. Och från denna tid år det, äfven de Finska
fölkstammarne framträda i håfderna. Jemerna, såsom Tavaslerna
kallas i de Ryska krönikorna, kriga med Novgoroderna i medlet
af XI århundradet. Äfven Karelerna uppträda än i krig ån i
förbund med de Ryska furstarne. Rå och okunniga, då ingen
undervisat dem, befunno sig Finnarne ännu på en låg grad af
bildning, emedan det raenskliga förståndet icke utvecklar sig af
sig sjelf, men genom undervisning måste väckas. Deras
inresatn-fundsinråttning, likasom alla öfriga på samma bildningsgrad sig
befinnande folkens, hvilade hufvudsakligen på slågtskapens och den
husliga maktens band. Finnarne hafva i sitt urspråk ord,
betecknande by, föreningar mellan flera byalag, folkmöten, hufvudman,
förman, skatt, böter, fria och trålar, husbönder och tjenare. Men
huru detta allt hos dem varit inråltadt, hurodant sättet af deras
styrelse, deras rättskipning och vidmaktbållelsen af ordning i fred
och på krigståg, derom hafva vi inga underrättelser. Något
gemensamt öfverhufvud kände de icke. Rike och Konung, Drott,
Domare, öfverhel, sådana och andra uttryck för ordnade
samhålls-inrättningar äro fremmande för Finnarnes inhemska språk, så att
de med Sjelfva saken eller begreppet derom äfven lånal dess
benämning från det Svenska. De voro företrädesvis jägare och
herdar, men icke heller obekanta med jordbruk och husslöjder. De
kände jern, koppar ocb silfver, och konsten att tillverka ocb smida
jern har hos dem varit uråldrig; deras sånger leda dess ursprung
från Gudarne, och äfven Isländska sagorna veta att tala om
Finska svärd. De djupa skogarne och bergen voro deras
befästningar, st ridsklubbor, svård, spjut, båge och pilar deras anfalls- och
försvarsvapen. De fruktade naturens andar och i heliga lunder
hemburo dem sin dyrkan, offrade till Gudarne för god jagt och
godt fiske, för god skörd och boskapens trefnad, för god
framgång och lycka på färder och i krig, för helbregdelse från
sjukdomar och bevarelse mot onda makters list och bedrägeri. Deras
äldsta Gud, den gamle Wåinåmöinen, hade bragt eld på jorden,
hade byggt skutor och båtar, var skeppsfartens uppbofsman,
skaldekonstens fader, harpans uppfinnare. Hans broder Ilmarinen hade
lärt dem alt vinna malmen ur sjöarne och bearbeta jernet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
