Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Frankrike. Der infann sig äfven Stefan sjelf, alt framställa sig
för kyrkans öfverhnfvud. Dit kom äfvenledes Eskil, Erkebiskopen i
Lund. Med Påfveus bifall till den framförda begäran och i
Påf-vens öfvervaro blef Stefan då vigd lill Sveriges rikes Erkebiskop.
Den högtidliga vigelseakien förrättades af Erkebiskop Eskil såsom
Sveriges Primas, i öfverensstämmelse med hvad derom af
Ha-drian IV var faststäldt (264). Detta skedde år 1164. Samma
år anlände en Svensk bärfloiia till kusterna af Ryska riket, gick
uppefter Ne va och lade sig framför staden Ladoga på sydostliga
x sidan af Ladogasjön. Stadens invånare, deraf förskräckta,
uppbrände sina trädbyggnader, inneslöto sig i borgen med sin
ståthållare och sände bud om hjelp till Novgorod. En Lördag, det
var den 23 Maj, stormade Svenskarne mot staden, men
uträttade intet; de drogo då längre uppåt sjön och lupo in i floden
Woronaja (på östra sidan af Ladogasjön, mellan floderna Swir
och Wolchov); på femte dagen derefter kom Furst Swätoslav
Ros-tisslawitsch med en Novgorodisk här och stötte på dem vid femte
limmen af dagen den 28 Maj, som var den helige Eladii dag,
en Thorsdag; då blefvo Svenskarne slagna. Så berätta de Ryska
krönikorna, och det noggranna uppgifvandet af dag och timme
jemte berättelsens öfriga otförlighet synas tillkännage, att
uppteckningen skett af en med händelserna samtida författare. Våra
inhemska krönikor veta intet om detta tåg, hvilket olvifvelaktigt
stått i samband med Svenskarnes förehafvanden i Finland.
381. Härtåget till Ladoga, som bildar första länken i den
sedermera genom långa årbuodraden fortgående kedjan af
striderna med Ryska makten, och erkebiskopliga sätets upprättande
i Upsala, en stiftelse, för framtiden så djupt ingripande i våra
inre förhållanden, äro de enda man känner af tilldragelserna
un-der Carl Sverkerssons regering. Från hans tid får äfven striden
om konongadömet en från föregående tider i viss mon skiljaktig
karakter. Det uppstår icke mer en till väsendtlig söndring
ledande strid mellan stammarne Sjelfva om företrädesrätt vid
konungaval. Christendomens nu mer äfven inom Svea rike vunna
stadga hade betagit den förra tvedrägten dess hvassaste udd, och
Stenkilska ätten, vid hvilken VestgÖterna stadigt fast hållit, gaf icke
mer näring åt striden, sedan med Magnus Henrikssons fall
denna ätt aftrådt från skådeplatsen. Någon splittring af Sjelfva
konungadömet kommer nu mer icke i fråga. Men det gamla
begreppet om arfsrätt till konungadömet förblef herrskande, och
stridrn från denna tid fortgår mellan tvenne om kooungaväldet
på grund af bördsrätt täflande konungahus, hvartill den fordna
kampen mellan stammarne i så måtto sluter sig, att det ena
konungahuset har sitt hufvudstöd i Göterna, det andra sitt i Svearne,
och det märkvärdiga dervid år, att de vexelvis komma till konunga-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
