Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deröfver ånnu mer, då med stränghet densamma påböds och
in-drefs. Missnöjet utbröt i uppror år 1180. Skåningarne afsade
sig alla skatter och gärder; de frånsade sig den tunga, förhatliga
tiondeafgiften; de föreläde presterna att taga sig hustrur, för all
icke ofreda andras hustrur och döttrar; någon biskop vore icke
behöflig, presternas tjeust var för menigheten nog. Valdemar
kom med vapenmakt öfver till Skåne. Vid ån Dysia, nu
Saxån, bvaröfver en bro var slagen, på gränsen mellan Annelöfs
socken i Onsjö härad och Vesler-Karleby i Harjagers hårad, stod
på ena sidan om hron böndernas hår midtemot Konungens på
andra sidan deraf, begge färdiga till strid. Men mot Konungens
vålrustade, lill en del harneskbeklädda, segervana och öfvade bår
förmådde bönderna icke hålla slånd; de ledo ett stort nederlag,
i krönikorna kalladt Dysia fall. Oroligheterna stillades
derige-nom för en tid, men dermed icke förbittringen i sinnena.
Efter Valdemars död, sedan hans son K n u t, af det namnet den Vl:te,
uppstigit på thron^n, bröt missnöjet på nytt ut Böoderna till*
skrefvo sina förra motgångar, att de icke haft någon
bufvudan-förare med anseende och med skicklighet att leda deras rörelser.
De skickade i detta hänseende nu lill Sverige och hembödo
höf-dingaskapet åt en der lefvande ättling af Danska konuogabuset
af namn Harald, troligen en son af densamme Olof, som,
flyk-tande för sin farbroder Erik Emun, kom till Sverige, der fann
säkerhet och frid (256), och der äfven, såsom det säges, tagit sig
hustru. Harald kom, åtföljd af en härskara. Men sjelf hade han
utom sin höga börd intet i sin person, som gaf anseende, deraf
han äfven blifvit kallad Harald Skreng (v. s. skral, klen),
såsom af natnren med ringa gåfvor utrustad, odugsen och utån
kraft. Det kom lill sliid vid Lomme-ån, ej långt från Lund.
Harald, slagen, flydde åter tillbaka till Sverige, der han stilla
och obemärkt tillbragte sin öfriga lefnad, lemnande Skånes
allmoge ål sig sjelf. Då blef för bönderna ej annat öfrigt, ån att
i allo underkasta sig.
384. Emellertid skönjas inga spår af fiendlligheter mellan
Sverige och Danmark. Ännu lade sémhållslagarne inga
återhållande band på krafternas fria rörelser; del rådde till slor del
ånnu lika sjelfrådighel i handlingar och företag som i vikingatiden,
då hvar och en, som dertill hade makt och förmåga, med silt
huskarlafölje eller en härskara af vapenlystna mån, i dessa tider
så lätta atl finna, drog ut i krigarfårder till hjelp för frånder
och vänner, eller till vinning för sig, i allt handlande på egen
hand. Så kunde åltlingarne af Danska konungahuset Carl
och Knut taga sin tillflykt till sin frånde Birger Bro6a och
med en, troligen genom hans tillhjelp, samlad härhop af
frivilliga infalla i Halland; så äfven Harald Skreng med sina
huskarlar och andra, som slöto sig till honom, draga till Skånin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
