Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långe skålig orsak derlill icke gafs. Man sök le då genom lisl
utforska, huru del i verket förhölle sig med mannen. Del iskånktes
för honom mjöd och vin. Man ville, när han blifvit drucken,
lågga märke till hans ord och deraf spörja, hvad sanning med
honom månde vara. Men Sverre var på sin vakt, eller också bade
han intet all förråda. Af Birger fick han emellertid intet
understöd, icke heller växte hans följe, bvarföre lian, då Julen var
förbi, åter drog bort. Ga man vid namn Folkvid var denoa lid
Lagman i Vermland; hans husfru Cecilia var en dolter af
Konung Sigurd och således syster till Sverre. Till Vermland derföre
slfilde han nu sin kosa, men hade på denna fård stora
besvärligheter alt utstå; del gick honom hår, såger hans saga, såsom det
spörjes från gammal tid hafva tillgått, när konungabarn träffas af
sina styfmödrars onda förböner; han gick hela sex till sju dagar
vilse i de stora skogar och ödemarker, som utgjorde Vermlands
gräns mot Götaland, utan skydd mot kölden och det hårda vädret,
bvartill ännu sållade sig hungern. Och då efter utståndna
vedermödor han omsider kom fram till bygderoa, mötte honom
der från Norrige fårdande mån, som visste berätta om Eisteos
fall och Konung Magni derigenom ännu mer befåstade makt.
Nu var allsingen ulsigt mer för hand till någon framgång i
Norrige. Emellertid spridde sig ryktet, alt lill Vermland vore
kommen en son af Konung Sigurd. Och förr blef detta icke
kunnigt, ån dit samlade sig den öfrigblifna spridda hopen af
Birke-benarne. De ville nu hafva honom till höfvidsman, ban med
dem skulle åler gripa verket an och på nylt börja kampen. Men
Birkebenarne befunuo sig denna tid i det uslaste tillstånd, många
sårade, andra trasiga, nära nakna, och nästan alla ulan vapen.
Sverre vägrade alt blifva anförare för en sådan hop. Han rådde
dem all vånda sig till hans frände Birger Jarl och dennes
husfru Brigitta; ”de ega,” sade han, ”tre söner, som alla hafva
”lika bördsråtl till rikel som Magnus Erlingsson; begären af dem,
”alt de gifva eder en af sönerna till höfvidsman ; Birgers söner
”äro kända af alla, men jag af ingen.” Birkebenarne utsågo
bland sig mån, att frambära ärendet lill Birger. Han svarade på deras
andragande: ”mina söner äro ännu myckel för unga och hafva
in-”let förstånd att styra för sig eller andra. Konung Sigurd
Ha-”raldssons son var här hos oss i Julen , och månde han ou vara
”i Vermland; tager honom lill höfvidsman, han år fullvuxen och
”tycktes mig vara en förståndig man.” De hade redan, genmålle
sändebuden, funnit denna man, men han hade visat dem bort. Då
styrkte Birger dem ännu mer alt hålla sig till den mannen:
”sä-”gen honom dessa mina ord, att jag lofvar honom mitt bislånd
”i allt, hvad jag förmår; han och hans följe, der nöden så
om-”trånger, skola hafva en fri och säker tillflykt i Sveavälde.” Med
detia besked vände sändebuden tillbaka. Men ännu vägrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
