Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverre. Då hotade de att dräpa honom, för att derigenom köpa
sig fred af Konung Magnus. Så hårdt ansatt och strängt
bevakad, då annat val för honom ej*återstod, gaf Sverre omsider
efter. Genast gåfvo Birkebenarne honom konunganamn, i det efter
gammal sed de rörde vid hans svård. Det var förgäfves, Sverre
gjorde föreställningar deremot; de sade, att icke ville de tjena
den, som icke var högre man än någon af dem. De händelser
härpå följde, bilda en af de märkvärdigaste tidpunkter i Norriges
båfder genom öfverlågsenheten och deo ovanliga kraften hos den
man, som nu uppträdde på skådeplatsen och i en 25-årig kamp,
underbar genom arten af äfventyr, vedermödor och oupphörliga
strider, bröt vågen för sig fram till thronen, tillbakavisade den
hierarkiska maktens anspråk och hejdade dess tillväxt. Sverres
hela hårflock, då han bröt upp från Hammarön i Vermland, på
nordkusten af Venern, bestod af 70 man. I nödens stund drog
han sig inom Sveriges gränser till Vermland. Två gånger
förföljde honom Erling ända dit. Men Vermlånningarne
tillspår-rade vågen genom förhuggningar, så att Erling och hans son
Magnus begge gångerna måste vända tillbaka med oförrältade
ärender. Throndhemsboerna voro Erling och Konuog Magnus
icke synnerligen bevågna, derföre ansåg Sverre för sig af vigt
att komma opp lill Throndbemsbygden. Det var då, han
företog och i kamp med otroliga hinder och svårigheter
tillrygga-lade den långa färden genom den nu af Pinnar bebodda
Tolfmila-s k ogen till det mot gränsen af Dalarne liggande Ekeshårad,
derifrån genom den ännu i dag så kallade Tiomils-skogen mellan
Vermland och Dalarne fram till Malung, sedan genom en tredje
12 till 15 mil lång skog in i Jernbäraland, och derifrån
likaledes genom tjocka, djupa skogar, öfver kärr och moras, öfver
stora åar och sjöar, hvaröfver de lågande måste göra sig väg på
flottor af timmerstockar (dervid de ofta voro i fara alt drunkna),
fram lill Herjeådalen och fram till Jemlland, samma åfvenlyrliga
fård, som till skildring af Öster- och Vesterdalarnes utseende och
beskaffeohet denna tid redan förut af oss är omnämnd (175).
Delta skedde vårtiden år 1177. Det följande året drog han åter
i samma åndatuål samma väg. Men då fälde inbyggarne i
Jernbäraland brållar emot honom, vägrade honom genomtåg och sade,
alt de icke voro vana med konungafårder genom sitt land och
icke ville tåla slikt. Sverre red fram och talade till dem väoliga
ord med sådan verkan, att de ej blott gåfvo honom lof att draga
genom deras land, men äfven gjorde honom dervid allt det
biträde, som de kunde. Derefter kom han ned till Alfla socken
i Relsingland. Der voro en hop Helsingar församlade. De vägrade
honom atl genomtåga deras bygder. Sedan Sverre förehållit dem
Christendomens bod, som gjorde del till pligt för christna mån
alt räcka hvarandra en hjelpsam hand, och erinrat, atl han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
