Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dera dela dessa besittningar och till återupplifvande af
Sveriges fordna rått och anspråk p§ desamma derstädes fatta en fast
fot. Johan således kom, åtföljd af sin Jarl af namn Carl jemle
’Biskop Carl i Linköping, år 1220 med hårsmakl öfver till
Estland, landsleg i Rotalien, den nordvestligaste, gent mot Ösel
liggande sjöknsten, af Tyskarne kalladt Slrand-Wyck, bemäktigade
sig slottet Leal och lägrade sig der. Svenskarn» genomvandrade
landskapet, lärde, döpte de ännu oom vånda och bygde kyrkor.
Man såg prester från alla sidorna genomtåga landet och, till
förekommande af hvarandra, i brådskande fart skynda alt döpa
bygdernas invånare, ty af hvilkendera maktens ombud de blifvit
döpta, under densamma ansågos de åfven lyda. Johan vände ef*
ter kort tid åter hem, men qvarlemnade Jarlen jemte Biskopen,
att med den i Leal inlagda besättningen bevaka slottet och
fort-arbela på christendomsverket. Med Danskarne på ena sidau och
Svärdariddarne på den andra, midt emellan tvenne christna
makter, trodde Svenskarne sig säkra och att ej hafva något serdeles
atl befara af hedningarne. Men en morgon^ i första
dagbräckningen, kom öfver hafvet från det hedniska Ösel en stor
manstyrka, kringrände Leal, belägrade Svenskarne och anlade eldar
att såtta slottet i brand. Svenskarne (öllo ut, men
öfverväldi-gades af fiendens stora mängd. Jarlen stupade; Ösfgöla-biskopen
bragtes om lifvet af svärd och eld; af besättningens hela styrka,
500 man, kommo blott få undan till Danskarne i Reval; alla de
öfriga nedergjordes. Detta skedde år 1220 den åttonde dagen
i Augusti månad.
303. Fem år efter denna tilldragelse, då Biskop Vilhelm
af Modena, hvilken såsom Romersk Legat varit skickad till Lifland
och Estland, stod färdig att åter lemna detta land och till den
ändan redan stigit om bord på det skepp, som skulle föra
honom till de Tyska Östersjöstäderna och blott väntade på gynnande
vind, varseblef han plötsligt Öselska vikingaskepp, som
då-kommo från Sverige med byte och rof jemte en mängd fångar; han
hörde berättelser, huru dessa förskräckliga vikingar öfvade sina
djuriska lustar på de fångna qvinnorna, skändade dem, delade
dem som trålinoor mellan sig, sålde andra af dem till Kurerna
samt öfriga hedningar, och han rördes djupt af medlidande öfver
de olyckliga fångarne; då han vidare såg af del byte, vikingarne
medförde, att de plundrat kyrkornas prydnader och helgedomar,
och tillika sporde, huru de mördat prester, bränt kyrkor och
för-öfvat mångahanda grymheter i Svearne? laud, bad han till Gud
om hjelp till hämmande af så mycket ondt, och gaf, då han kom
till ön Gottland, syndernas förlåtelse åt alla dem, som för Christi
namns skull ville mottaga korstecknet till håmndens utkräfvande af
Ö«els gudlösa inbyggare för deras missgerningar. Göterna,
Gott-lands inhemska bebyggare, visade ingen håg dertill; men Tyskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
