Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liverna och Letterna alltför lydligt lade i dagen, huru dessa folk
mer af nöd ån af god vilja bekant sig till Christendomen. Fa*
roroa ökades ånnu mer, då hos Rysslands Furstar farhågorna
till-våxte öfver Tyska herraväldets allt vidare utbredande i Lifland
och Estland, och de till hämmande deraf ingingo förbindelser
med Riddarordens fiender. Biskop Albert fann nödigt, att söka
bistånd af fremmande makt. Ran vände sig lill Danmark och
begaf sig sjelf år 1217 till Konung Valdemar II, att uppmana
honom till en härfärd mot Esterna. Sjötåg hade i de sista
tiderna mer än en gång från Danmark blifvil företagna till de
östliga kustländerna, luifvudsakligen till hämmande af dessa
kuslin-byggares sjöröfverier, ty lika med de ’Svenska kusterna hemsöktes
äfven de Danska af Estniska fribytare. Så hade år 1202 från
Ösel utgålt en flotta af 16 härskepp, som härjat i Listers hårad
på kuslen af Bleking, plundrat kyrkorna, tagit bort klockorna,
ihjelslagit menniskor och bortfört andra med sig som fångar. Att
förekomma dessa plnndringståg och genom Christendomens
utbredande dämma det onda i Sjelfva dess källa, drog Valdemar med
en mäktig här och flotta till Ösel år 1205, men tvangs af
mötande hinder att mot hösten åter vånda hem med oförråttade
årender. Han uppgaf emellertid icke tankarne på dessa
frånlig-gande länder. Haus mål var, att bringa under sitt välde hela
den sydliga och östliga kuststräckan af Baltiska hafvet, och nu
mer herre öfver Holstcin, Wagrien, Lauenburg, Hamburg och
Lübeck, Mecklenburg, Riigen och Pommern, sedan han befåstat
sig i besittningen af dessa länder, rustade han sig alt utvidga
sitt herravälde genom eröfring af de östligare kustländerna.
Lägligare för tiden, mer välkommet och gynnande för Konungens
egna afsigter kunde ej något vara, ån alt Biskop Albert sjelf nu
bad om hjetp. ”Till Guds moders åra och mina synders
förlåtelse,” svarade Valdemar, ”vill jag komma med min hår.” Och
han kom år 1219 med en väldig flotta och härsmakt, landsteg
vid Finska viken i det vester om Wirland liggande landskapet
Harrien, nedbröt en dervarande gammal borg och uppförde en
ny, hvaromkring eller hvarinvid staden Reval sedermera uppstod.
På Viti och Modesti dag, den 15 Juni, afgjordes Estlands öde,
då efter en blodig, hårdnackad kamp Danskarne segrade öfver
Esternas i fem manstarka hopar till motstånd samlade styrka.
Dana*konungens stora hårfård till detta land, genom framgången
hvaraf han syntes vilja underlägga sig samma landsändar, af hvilka
fordom Svea-konungarne uppburit skatt, ålerväckte i Sverige med
ny kraft minnet af dess fordna skattlånder i öster. Och detta
troligen vida mer, än någon serdeles ifver för Christendomens
utbredande, bragte Konung Johan och hans män, att icke med
likgiltighet se de fordom under Svea-vålde skattskyldiga länder
nu underkastas Danmark och andra fremmande makter. Man ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
