Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa så i grund, att icke en stuga stod qvar; den vestra
räd-dades genom medlande bönder och prester, som genom sina
förböner utverkade, att hären befalltes upphöra med vidare
brännande; Konungen tog der nattläger hos en prest, men som ej
liade alt gifva honom till dricka annat än vassla (eller
mjölk-blanda: ”blanda”). Håkan kom åter till sitt rike och erfor, huru
ringa båtnad det Vermländska tåget tillskyndat honom, emedau
Ribbungarne begagnat Konungens frånvaro alt plundra hela
Viken, hvar de framträngt ända till Opslo. Och vid ett nytt möte
kort derefler med Lagman Eskil berättade denne för honom,
att Konung Grik och alla Svenska män voro synnerligen
förbittrade öfver del Vermländska tåget.
307* Krönikorna gifva oss ingen kännedom om de inre
förhållandena denna tid. Men åtskilliga tecken hänlyda på ett
tillstånd af söndring mellan de stora i Jandet, deras ömsesidiga
stiäfvanden efier makt och deraf befarade oroligheter.
Farhågorna för dessa röja sig i kyrkans omsorg, alt omgärda den unga
Konungens thron med etl hrligl skydd. Honorius III utsänder
en påflig skrifvelse och tager den unga Konungen under sitt och
den helige Pelri skydd, sa all hvilkeo dristade sig, alt angripa
Konungens höghet och rättigheter eller störa rikets fred och lugo,
komme att hemsökas af den allsmåklige Gudens och de heliga
Apostlarnes Petri och Pauli vrede. Biskop Bengl II i Skara,
Konungens kansler och rådsherre, samlar härvapen, brynjor och
sköldar, och Veslgöta-lagmannen Eskil yttrade vid elt samtal med
den Norska Konungen: ”Svea-konungen har dåliga tådgifvareoch
”är sjelf etl barn.” Den unga Konungen var haltande i sin
gång, läspande i sitt tal, och såsom dertill äonu föga kommen
öfver barnaåren, kunde han icke bjuda aktning för siu person.
Då icke heller i spetsen för styrelsen stod en riksföreståndare
med kraftfull hand, och bland de stora slägterna de funnos, som
genom sin börd eller sin nära frändskap med konungahuset och
sina öfriga egenskaper trodde sig mer egnade alt inlaga
konunga-sätet än den lytte, barnslige Erik, kunde i ett sådant skick oro
i landet lätt uppkomma och en 4hronhvälfning ske.
309. Af landets alla store voro framför andra de mest
betydande denna tid de så kallade Folkungarne, en mäktig,
högt ansedd och vidt utgrenad slägt. Den första, af den säkrare
häfden kända stamfader för denna nu mer i händelsernas gång
så mäktigt ingripande ätt lefde under sednare hälften af XI och
första hälften af XII århundradet och kallades Folke den
Tjocke, hvars fädernebygd Östergölland troligen varit, ty der
finna vi Folkungarue innehafva rika stamgods, och då dessa
efter gammal lids sed vanligen länge förblefvo inom samma ätt,
emedan på dem bvilade ättens styrka, dess anseende och
betydenhet i det allmänna, kan deraf detta landskap betraktas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
