Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång Konung Erik låtit drifva Ribbuogarne ut från sitt rike.
Emellertid kommo från alla sidor bönder till Konung Håkan i
Viken med klagomål öfver det våld och råo, som öfvades i
deras bygder af Ribbuogarne, Vermlånniogarne och Markmånnen,
och det svar tillika, som kom från den Svenska Konungen*, röjde
tydligen, att de styrande i Sverige icke aktade till den Norska
Konungens besvär. Då beslöt Håkan, atl sjelf bestraffa
Verrolån-ningarne. Han bröt upp från Opslo och med en härstyrka af
vid pass 3000 man (ill fot och 600 till häst drog fram genom
Raumarike och genom Edaskog, den så kallade Tolfmilaskogen.
Midt på skogen var en kyrka, der bredvid ett stort sålohus, och
der uppgjorde håren stora eldar för att vårma sig. Det var i
början af året 1225, och kölden denna vinter så stark, att vinet,
som Konungen förde med sig, frös i kårlen, så alt det måste
kastas bort, och så långt från Norriges högsta bergsspetsar ögal kunde
se, låg hafvet fruset så vida omkring, att ingen mindes slikt. Då
Håkan ut från Tolfmilaskogen kom in i Vermland, stodo Öfverallt
gårdarne Öde, emedan invånarne flyktat till skogen. Håren led
derigenom i sitt framtåg mycken brist ocb hade mödor,
försakelser af alla slag att uthärda. Konungen drog genom Jösse och
Gillbergs härad. Från en gård invid en sjö i Jösse hårad kom
en gammal gumma framspringande, frågade efter Konungen, steg
drisleliga fram till honom och fordrade försköning för gården
från eld och brand, på den grund, all lioo vågat blifva hemma.
Konungen anlog skälet och salte en hofman med tvenne arfdra
mån till skyddsvakt för hennes gård. Från Strands bygdelag i
Gillbergs härad och Vermskogs socken invid sjön Vermelen
in-funno sig sex män, anförda af en bonde vid namn Geir, som
förde ordet för dem och på bygdelagels vägoar bad om
försköning, öfverlemnande sig och allt sitt i Konungens våld,
förlitande sig på hans billighet och ädelmod. Männen beiällade, att
hos dem låg en helig man vid namn Thorgeir begrafven.
Konungen gaf dem fred och befallie, alt till fredsmärke de skulle
resa en lång stång med bvitt kläde på det högsta huset i
bygden. Denna bygd bestod då af 14 gårdar. Der gästade
Konungen öfver en natt hos en bonde. För öfrigt öfverallt, hvar Konungen
framdrog, fann han de flesta bygder öfvergifna, och der bräodes
alla gårdar. Blott få kommo att söka fred, och de förskonades
från brand mot erlåggande af brandskatt. Djupare in i
Vermland än till gränsen af Gruros hårad synes Konungen icke hafva
kommit. Han tog derifrån återvägen till del närmast intill Kölen
och Norrige gränsande Nordmarks hårad; der, i Holmedal, hade
en hop bönder samlat sig i tjockaste skogen och skölo med sina
pilar på den förbitågande håren, men togo efter kort strid åter
till flykten; till hämnd emellertid för denna fiendllighet lände
Norrmännen eld på alla gårdarne i östra bygden och förödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
