Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma. Birger, kall, icke blid i talet, svarade tvärt, att det
kunde han icke göra, ty Konung Erik hade dragit lill
Östergötland, och man knnde icke besvära Konungen med si lång färd
tillbaka. Gunnar häremot såg i detta intet hinder, ty Birger,
sade ban, vore både Konung och Jarl, såsom den hvilken
egentligen förde styrelsen, haos närvaro ensam således tillräcklig; det
lyckades å/ven Norrmannen genom sin vältalighet, att omsider
blidka Jarlen, så att Birger lofvade vända åter till Lödöse. Då
iade Konnng Håkan med sin flotta högre upp i*elfven, på vestra
sidan deraf, onder Thorskabacken (i Vesterlanda socken) roidtför
Lödöse, der afbidande Jarlens återkomst. Sedan gingo sändebud
mellan dem, då först underhandlades och afgjordes om
trolof-ningen mellan den unge Håkan och Birgers dotter. Derpi
vex-lades gisslan, hvarefter Birger satte öfver elfven till samtal roed
den Norska Konungen. Då kom det till fredsstiflelse mellan
begge rikena på sådant vilkor, alt det ena rikets fiender icke
skalle understödjas af det andra riket och icke i detsamma hafva
sitt tillhåll (och dermed syoes deo Vermlåndska tvisten varit
af-gjord, emedan derom icke mer nämnes något). Vidare blef i
afseende på giftermålet så aftaladt, alt det skalle fullbordas, när
Konungen och Jarlen funno tiden denill vara för hand. Då
ailnnda allt i godo var bilagdt och vänskapsbandet knutet, drog
hvar och en åter hem till sitt.
313- Samtidigt härmed utvecklade sig inom Svenska
kyrkan förhållanden, som på samhälls- och kyrkoväsendet i vårt land
för de tider, som följa, haft ett vigtigt inflytande. Steg för steg
efter grundläggningen af de första biskopsdöroen hade dessa
ordnat och bildat sig till likhel med den Vesterländska kyrkans.
Samtliga biskopliga .kyrkorna bildade en förening, ett helt för sig,
som i den erkebiskopliga kyrkan bade sin medelpunkt. Inom
aig iter ntgjorde hvart och elt af biskopsdömena elt sjelfständigt,
mindre helt, innefattande efter sin vidd ocb mängden af christna
ett slörre eller mindre antal af församlingar med egna kyrkor
och egna presier. Öfver dessa hade Biskopen den styrande
makten och förde öfver ordningen och förhållandena i dem den
högsta nppsigten. Denna ulöfvade han genom årliga eller på vissa
tider företagna kyrkovisitalioner, såsom de embetsförräilningar
kallades, då Biskopeo drog omkring sitt stift till undersökande af
kyrkornas och församlingarnes tillstand och huru presterna
förvaltade sitt embete; församlingarnes tillväxt, förökelsen af
kyrkans gods och de vidsträcktare, mer omfattande embets- och
förvalt-ningsomsorger, som deraf appkommo, gjorde en närmare,
mång-feldigare uppsigt behöflig; delta förde lill stiftens efterhand skeende
indelning i proslerier för handhafvande af den närmare
uppsig-ten öfver församlingarne och presterna inom vissa områden.
Munkar, som genom vigelseq intrådt i det pre?terliga siandet, biträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
