- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
379

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga valen lill fromma för Christendomen och det christna
samhället. Nya biskopsdömen grundlädes af Konungarne i de
Vester-l&ndska rikena, och så väl de som de förutvarande kyrkorna
ocb stiften riktades med förlåoingar af kronogodsen. Konungarne
togo Biskoparne till sina rådgifvare, valde dem till sina
kansle-rer, brukade dem till beskickningar, öfverhufvud uppdrogo åt dem
alla vigtigare vårf och kallade dem att samfält med Konungens
mftn och rikets store rådpläga öfver landets allmänna
angelägenheter. Biskoparne, såsom den andra medlemmen af
statskroppen, med säte oeh stämma i riksförsamlingen, kommo till
jemn-lika friheter med rikets verldsliga store, så att de äfven för sina
eller kyrkans gods erhöllo samma friherrliga rättigheter, som
Kon-nngen, Hertigame, Grefvarne och rikets öfriga ädlingar utöfvade
öfver underhafvande på sina gods. Men deraf var efter de
Ger-maniska grundsatserna en följd, att samma förpligtelser, som ålågo
do verldsftga herrar, hvilka för em bete och tjenst eller såsom
belöning erhöllo förläningar af kronogods, voro likaledes Biskoparne
underkastade för de jordegendomar, Konungarne af kronans
besittningar gifvit till kyrkan, deraf de äfven betraktades som
Kon-ongens män, räknades till hans trogne och tillsvuro honom,
såsom sin länsherre, lika med kronans öfriga läntagare, huldhet och
tro; till följd häraf voro de äfven förbundne, att hålla krigsfolk,
vapenförråd och krigsredskap redo till Konungens tjenst, Sjelfva
åfven rycka ut i fält och ställa sig under Konungens fana, samt
dessutom att med kost och herberge förse Konungen, hans
talrika följe och hans embetsmän, när de drogo omkring i laodet.
Del blef deraf herrskande åsigt, alt betrakta biskopsdömen såsom
län, emedan förläningar voro vid dem fästade; når således en
Biskop dog, hemföll biskopsdömet åter till Länsherrn; han kunde
välja å nyo, på nylt förläna; ty lån och embete skilde man icke
åu Allmänna seden var, att vid en Biskops frånfälle mån
sändes att till Konungen öfverlemna den aflidna Biskopens ring och
staf ocb tillika begära, utån något föregånget val af stiftet, alt
Konungen efter behag ville gifva kyrkan en ny Biskop, eller för
det fall val egt rum, i embetet bekräfta den valde, som då ur
Konungens hand mottog de sinnebildande teckuen af den
biskopliga värdigheten. I hvarje fall var Konungens tillsättningsrait
afgörande, emedan det berodde af honom, att förvägra den af
åyrkan valde de embetet åtföljande förläningar och med
förkastande af biskopliga kyrkans val förläna dem åt hvilken annan,
som bättre behagade honom. Kyrkans rika inkomster,
Biskoparna betydande anseende gjorde, att män, som beklädde höga
verldsliga embeten, sträckte begärliga händer efler den biskopliga
stolen. Det var af ålder bruk bland de Germaniska folken, att
icke gerna någon framträdde inför Konungen, utan att medföra
en skänk, serdeles når man bad om något. Biskopar således,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free