Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(aga de gjorda insamlingarne samt besörja öfriga i heliga landets
årender dem gifna uppdrag.
314. Efter de i Christendomens första tider
uppkomman-de föreställningar om förtjensten af verldsliga och sinnliga lattara
dödande(265) hade man, lill förhöjande af det andliga ståndets renhet
och helighet i verldens ögon, genom många århnndraden arbetat
derbån, alt afleda presterskapet från all tanka på äktenskapliga
förbindelser. Men länge kunde man icke bringa kyrkans råd,
varningar och bad derom till allmän efterlefnad, till dess med det
sig bildande och allt mer tillväxande munkväsendet
förestållnin-garne om det förijenstfulla i försakelsen af den gifta
sammanlef-naden hos dem, som, helgande sig åt Gud och hans kyrka, helt
och hållet med kropp och själ borde lefva för sitt andliga kall,
så vidt förbreddes och gjort sig till berrskande tro, att
Gregorius VII, sjelf munkartad lill sinne och lefnadsvandel, på det
första stora kyrkomöte, han som Påfve höll i Rom i Mara må*
nad år 1074, förordoade och stadgade som allmän, för kyrkan
och bela christeuheten bindande lag, ”att från denna tid ej mer
”någon skalle erhålla ett andligt embete, som icke bortkastade
”alla tankar på äktenskap och förpligtade sig lill sträng
återhåll-”samhet; prester, som redan voro gifta, skulle skilja sig vid sina
”hustrur, eller afsältas; ingen lekman skulle mer bigla för en i
”brottsligt äktenskap lefvande prest, eller taga del i några af en
”sådan förrättade gadstjenslliga handlingar; välsignelsen af en prest,
”som handlade mot denna apostoliska föreskrift, skalle vara en
”förbannelse.” Det följande året i Februari månad på ett nytt,
8 tor t, lysande kyrkomöte i Rom, lill hvilket Erkebiskopar,
Biskopar och Abboter från flera länder sammankommit, bragte
samme Gregorius, lill kyrkans frigörande från alla band af den
verldsliga makten, det vigtiga beslut tillväga: ”hvilken af en lekmans
”hand mottoge ett biskopsdöme, ett abbotsstift eller annan
kyr-”kans värdighet, skulle icke anses för en Biskop, en Abbot, en
”kyrkans ijenare; han skulle icke hörsammas af någon, men vara
”utesluten från kyrkans gemenskap; och hvilken Kejsare,
Kon-”ung, Hertig eller annan verldslig öfverhet tillvällade sig
rättigheten att tilldela investitureo (beklädelsen, förläningen) till ett
”biskopsdöme eller annan kyrkans värdighet, skulle vara
hemfallen under kyrkaBS straff.” I Christendomens första
århundraden valdes Biskoparne af folket och de till biskopliga kyrkan
hörande) prester. Emellertid skedde, då kyrkan blef rik , atl stridiga
val, vinningslystna presters lidelser ocb ränker ej sällan föror*»
sakade oordningar. Delta hade till följd, att Kejsarne i det
Ro-merskt-Grekiska riket och likaså Konungarne i del Frankiska,
såsom statens öfverhufvuden samt beskyddare af kyrkan och dess
stiftelser, betraktade det icke blott såsom sin rått, men
ansågo det äfven för sin pligt, att taga under sina bänder de biskop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
