Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logen annan fader ån kyrkans öfverhufvud^ de skoll* med hela
sin qjäl lefva i kyrkan och för kyrkan, ingen annan vara
underdånig fin kyrkans allmänna Öfversteprest, från hvilken ensam för
dem all fruktan och allt hopp kom. Presterskapets hela
förbiilande till verldsliga makten skulle förändras: Staten, såsom
grundad af menniskor med verldsliga afsigter, skulle vara undergifven
kyrkan såsom en gudomlig stiftelse för gudomliga ändamål, hon
bilda ett slutet belt för sig, i Påfven och genom Påfven hafva
sin enhet» i honom sitt högsta, sitt enda öfverhufvud, och alla
makter på jorden hörsamma honom såsom Apostelns efterträdare
på den Heliga Stolen, den klippa, på hvilken kyrkan var
grundad, hvilken helvetets portar icke förmådde öfvervåldiga, ocb
hvilken Frälsaren hade gifvit himmelrikets nycklar med makt att lösa
och binda i himmelen ocb på jorden. Af kyrkans allmakt be~
rodde verldens väl; detta var Gregorii fastar öfvertygelse, den
grundtanke, han i djopet af sin själ höll för sann; för
densamma lefde, verkade, kämpade han, såsom för en evig sanning,
deri understödd af tidens religiösa sinne. Kyrkan var för
då-vannde liders menniskor, hvad i andra lider menskligheten för
nennfskovännen. Men till hvilken höjd af makt och helighet
t ttenniskornas ögon Gregorius ku lyftat den påfliga stolen, så
mäktigt ån både han och flera hans efterträdare, som arbetade i
hans anda, genom sin stora persoolighet ingrepo i alla Europa9
angelägenheter, mäktade dock lika litet han som de alt till full»
slita de band, hvarmed stateu vid sig fjeltrat kyrkan, och i allo
göra henne oberoende af inflyielse utifrån. Det uppstod deraf
mellan andliga ocb verldsliga makten en kamp, som fortgår
genom århundraden. Konungarne kunde utan tillintelgörelse af en
stor det af konungamakten icke låta fråntaga sig
fdrläningsrättig-betea «ch dermed de statsborgerliga tjeoster och förpligtelser,
hvari ill kyrkans föreståndare för de dem förlänade stora
besittningar och höghetsrättigheler lika med andra verldsliga herrar voro
förbundna; Påfven deremot ville hafva afskaffade de missbruk,
som egde rum vid tillsättandet af kyrkans höga embeten,
såg i ringen ocb slafven sinnebildande tecken af den
andliga karakteren och påstod, att furstame genom investituren
ingripit i ett. heligt, för dem fremmande område. Det kom
omsider till en viss fred genom fastställande af den grundsats, att
Konnngen icke egde någon rått alt välja, att fftreslå eller af egen
makt tillsättta Biskopar, hvaremot den nyvalde Biskopen genom
spiran, i stället för det fordna bruket med ring och slaf, af
Kon-ungen skolle mottaga förlåoingen af de lill kyrkan öfverlåtna
besittningar och rättigheter. Detta fredsfördrag, kalladt det
Ca-lixtiska concordatet (Callxtus II var då Påfve) afslöts oeh
undertecknades den 23 September 1122 på den stora slätten
?id Worms, vid stranden af Rhen. v Sådan gången och ut veck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
