Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaper och högre bildning tillvinna dem elt våsendtligt inflytande
på ledningen af de allmåona angelägenheterna och föra dem så
småningom in i Konungens råd. Såsom Konungarne åler genom
frikostighet mot kyrkan och främjandet af hennes sak trodde sig be-*
reda sin och rikets vålgång, så funno Biskoparne på sin sida för
sig och sin kyrka nödvändigt alt stödja sig vid konungathronen;
de hade behof af den verldsliga maktens skydd för den
nygrundade kyrkan; de behöfde vinna Konungarnes bevågenhet, för att
i dessas förfoganden och styrelseåtgärder kunna leda dem efter
christna lärans bud och kyrkans stadgar; de hade af
konungamakten allt all hoppas och allt alt vinna; dess befftslande var
nära förbundet med kyrkans eget väl. Från detta ömsesidiga
förhållande mellan slat och kyrka, mellan thronen och allaret,
framstå för oss tydligare och kunna vi förklara många af denna tidens
företeelser.
333* Christendomen var grundad på sedolåran, och dess
inrättningar måste derföre alla syfta derhän, att främja och
vidmakthålla sedlighet bland dess bekännare. Kyrkan gaf lagar till
efterlefnad af christna lärans bud och bestraffande af förbrytelser
deremot; hon gaf föreskrifter lill ordnande och renande af del
husliga lifvet, förböd äktenskapsbrott, äktenskapsskilnad och
orenhet i könens förhållande till hvarandra; bon betraktade
barnamord, blodskam och andra onaturliga laster som grofva brott.
Del grundades en fortgående ansiall till sedetukt. Kyrkans
lagar bestämde de serskilta kyrkostraffen, penitenseroa, det vill såga
de offentliga och enskilla holöfningar, öfverträdaren af kyrkans
lag borde uoderkastas, ocb huru förfaras skulle i afseende på hans
aflösning. Den verldsliga lagen bestraffade förbrytelser mot
person och egendom; kyrkans lag lade straff på öfverlrädelser af
Guds lag, på förbrytelser mot sedligheten, mot kyrkans frid och
kyrkans ordningar, hvarigenom förbrytaren nedkallade öfver sig
himmelens vrede, och försoning med Gud och kyrkan måste
sökas till fördömelsens aftärjande. Mot Gud var synden som synd
begången, och då bristande Ödmjukhet i sinnet eller köttets
lustar betraktades som källan dertill, så skulle synden åter aflvås
genom botöfningar, genom sjelfspäkelser, nemligen genom
försakelser af vissa lefnadsnjutningar, genom längre eller kortare, mer
eller mindre stränga fastor eller andra med sjelföfvervinnelser och
mödor förknippade nppoffringar, genom goda verk och gerningar,
almosor, gåfvor och fromma stiftelser, genom vallfarter och ofta
upprepade böner, såsom ådagaläggande etl ångerfullt, botfårdigt,
lill bättring benäget, christligt sinne. I våra Landskapslagar bära
bolöfningarne, penitenseroa, namn af skripl, och skilnad göres
mellan yppinbar skripl, som offentligen, och lönda skripl,
som enskilt i tysthet skulle undergås. Nemligen alla uppenbara,
offentliga förbrytelser, som kommo ander den offentliga, andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
