Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan som införd plägsed; man fastade i första tiderna
förnämligast till åminnelse af de betydelsefullaste ögonblicken af Jesu
lefnad, hans lidande och död; efterhand ökades fastorna; det
bestämdes för dem vissa tider och dagar, att derigenom stämma
sinnena lill andakt, till afhållelse från det sinnliga, till påminnelse
om ett högre, andligt lif; med fastandet skulle vara förbunden en
stilla, allvarlig, återhållsam lefnad; man skulle genom upprepade
fastor öfva sig i herraväldet öfver sig sjelf, alt vinna makt öfver
begären. Med Christendomens utbredande utbildades dessa från
de första christna ärfda, med Christendomen fortgående och af
kyrkan understödda bruk; vidskepliga, till öfverlio ledande
föreställningar förknippade sig med dem; den ursprungliga
vördnaden för helgonen öfvergick till dyrkan och tillbedjan, man
tröstade på deras förböner hos Gud, man tillskref dem
undergörande krafter och trodde på underverk af dem; genom vallfarter
till deras grafvar och helgedomar och offer till dem kunde deras
förböner och Gud* nåd viunas; fromma stiftelser, gåfvor till
kyrkor och kloster eller andra för heliga ändamål gjorda
uppoffringar tillädes en viss kraft till afvärjande af himmelska straff och
att hos Gud erhålla förlåtelse för begångna synder; man gjorde af
fastandet en förtjenst, såg deri en tillfyllestgörelse för synderna
och trodde dessa derigenom afplaoas; botgörelserna tyddes som
försoningsoffer, som medel alt hos Gud vinna syndernas förlåtelse.
Föreställningar som dessa hafva alstrat stora moraliska villfarelser;
de kunde blifva ett hinder för menniskomas fortskridande sedliga
bildning, då mer genom yttre handlingar än genom ett fromt
hjerta och lefverne de sökte vinna Guds välbehag. Men för
denna tid verkade dessa föreställningar jemte de många i kyrkan
införda sinnliga andaktsöfuingarne och bruken det goda, att de
lif-vade de menskliga känslorna, de hade på sinne och hjerta en
mångfaldigt mildrande, välgörande inflytelse, de värmde, närde
den religiösa känslan. Menniskorna kunde ånnu icke vinnas för
Christendomens sedoläror genom blotta föreställningen oro sedliga
ändamål; del var nödvändigi, då Christendomen »kulle utbredas
och uppehållas bland mångfaldiga, mer och mindre obildade
folk, som förut varit tillgifna en annan gudalära, alt han, för
att bland den stora mäogden finna ingång i menniskornas själ,
banade sig vägen fram genom vissa yttre, till siunena talande
anstalter och brnk och antog en viss likhet med den gamla
religionen. Nya religiösa begrepp och föreställningar måste knyta
sig vid dem, som de finna före sig, om de skola intränga och
blifva lefvande. Häraf skedde äfven, att hedniska och christna
begrepp och seder på mångfaldigaste vis denna tid blandade sig
med hvarandra.
334. Genom arten och beskaffenheten af sin undervisning
såsom handhafvare af den renaste sedliga lag och vårdare af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
