Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saker jemte slit, som kande bringas under namn af otukt,
lönska-låger och hor lades under hennes domsråtl. Det djupa ingripande
i husliga och borgerliga sammanlefnaden af kyrkans lagstiflelser i
denna våg gjorde, att de förändringar i sederna, bon dermed
åsyftade, blott långsamt kunde ti II väga bringas. Men småningom
intränga kyrkans läror i det hela af samfundslifvet; de vinna
såsom gudomliga lagar anseende och kraft, så alt de synas i det
väsendlliga hafva gjort sig gällande redan inom medlet af XIII
århundradet. Det sinne dessutom, hvarmed gåfvor lill Gud, till
Christus, till helgonen, till kyrkor och kloster gjordes, och hvad
man dermed ville, uttryckes vanligast i gaf vourk under na med de
orden: ”för vår själs frälsning”, ”lill syndernas förlåtelse”, ”for
vårt andliga vål”, ”i hopp om oförvissnelig åra och evig belöning.91
Icke bloit för sig sjelf, men äfven för andra, för hädangångna
fäder och för eflerkommande, för sin familj, för det land och
det folk, hvaröfver man styrde, trodde man sig på delta sålt
kunna förvärfva gudomlig välsignelse. Från Christendomens förslå
århundraden hade fori plantal sig vördnaden för martyrerna, som
lidit och dött för Jesu låra; man vallfärdade till deras grifter, att
åra dem och genom sinnets uppfriskande vid deras minne stärkas
i sin religiösa känsla ocb låta fasta, allvarliga, christliga föresatser
hos sig uppslå; man firade fester till deras åminnelse, man bygde
kyrkor på deras grafvar; en lika åminnelse- och lacksamhetsgård
hembars äfven andra beliga mån, hvilka förelyst i sin lefnad som
Jesu efterföljare och genom sin heliga vandel förhärligat hans lära
och derigenom befordrat dess framgång. Med vördoaden för dessa
beliga mån förknippade sig äfven vördnaden för deras jordiska
öfverlefvor; det hvilar på en nalurlig, mensklig känsla, alt man
bevarar lemningar af älskade, vördade hådangångne, håller dem i
vördnad, dervid erinrar sig dem och derigenom fortfarande
för-blifver med dem i en viss gemenskap; derifrån var
öfvfirgån-gen lätt till den tanken, att de aflidna Sjelfva förblefvo med
dessa sina lemningar i en viss förbindelse, och atl en hemlig,
välgörande kraft innebodde i dem; man återfinner dessa
föreställningar i flera religioner, och de måste stiga så mycket högre,
ju högre man tänkte sig de dödas helighet och upphöjda
tillstånd ; derföre vid de christnas djupa, innerliga vördoad för
Guda-meoniskan och Gudaföderskan, för Martyrerna och flelgonen det
lått, vid deras föreställningar om del jordiskas och gudomligas
genomträngande i hvarandra, kom derhän, atl man bevisade åfven
deras reliker kärlek och vördnad samt hoppades och trodde på
undergörande ting af dem; man ärade och bevarade dem, man
smyckade dem på allt kostsamt såtl; man uppstälde dem i
kyrkor, man bar dem i processioner, vidrörde dem i väntan på
besynnerliga verkningar, åfven vid edgång. Jesus och Apostlaroe
hade fastat, och i de första christna församlingar träffas fastandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
