Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindholmen på östra sidan af Hisingen; Jarlen med sin 5000
man starka här slog låger midt deremot på Gullbergscd, der
Möln-dalsån utfaller i Göta-elf och skansen L<*jonet nu är belägen.
Emellertid infunno sig tvenne Biskopar och femton Riddare som
sändebud från Konungen i Danmark. Det kom till
underhandlingar och efter flera möten omsider år 1256 eller 1257 till
förlikning, fred och vänskapsförbund mellan rikena.
Cbri-stofer I, den tredje af Valdemar II:s söner, var då
regerande Konung öfver Danmark. Valdemar («|- 1241) hade,
sedan Erik (hvilken sedermera erhöll tillnamnet Plog
penning), den äldsta af hans då lefvande söner *), år 1232
blifvit krönt och hyllad som sin faders medregent och blifvande
efterträdare på Danska thronen, såsom hertigdömen tilldelat
Slesvig åt sin andra son Abel, Lolland och Falster åt sin tredje
son Christofer, Bleking åt Knut, hans naturliga son med Göta
Jarlen Guttorms dotter Helena (308), och Halland åt sin sonson
Nils, son af den aflidne Valdemar. Första frukten af det lill följd
af denna utdelning af hertigdömen åt de yngre sönerna
uppväxande kriget var ett brodermord, då Erik Plogpenning på elt lömskt,
förrädiskfsåll föll ett offer för sin broder Abel, och när denne, tagen
till Konung, tvenne år derefter uppgaf sin oroliga anda, skedde, ehuru
hans söner blifvit försäkrade om arfsrätt lill rikel efter sin fader, att
ingen af dem, men Abels broder Christofer trädde till
konungadömet. Han åter fick icke blott att kämpa raol de anspråk, som
gjordes af Abels söner om arfsrätt för dem till hertigdömet Slesvig,
men bade samtidigt dermed alt bestå en ännu hårdare kamp mol
den myndige^ öfvermodige Erkebiskop Jakob Erlandsson i Lund,
som ville lösrycka Danska kyrkan från allt beroende af den
verldsliga makten; striden gälde icke blott de kyrkao egentligen
tillkommande rättigheter, men åfven en mängd verldsliga **). Chri-
*) Den förstfödde af sönerna, Valdemar, densamme, som med sin
fader delade det olyckliga Öde, atl af Gref Henrik af Schwerin
blifva bortförd i fångenskap (310), hade, af våda sfirad på en jagt,
till följd deraf a fl iu it år 1231.
*’) Erkebiskopen förfäktade såsom erkebiskopliga stolens rätt dess
behörighet atl taga Dana-arf samt fyralio marks böter för mandrip
och fredsbrott inom kyrkans omriden, äfvensom kyrkans rättighet
lill tull och vrak eller så kallad strandrätt öfverallt, livar hennes
grund och mark räckte till stranden; men dana-arf, strandrätt,
fyratio marks böter ansågos för konungsliga högbetsrättigheter, ensamt
tillkommande kronan. Likaså ville Erkebiskopen inom myrket
trånga grlnser inskränka kyrkans skyldighet till ledung, nemligen
att rusta för kyrkans gods, när uppbfid skedde till härtig. Han
företog äfven, att af egen makt och myndighet upphäfva eller
omskapa den gamla Skånska kyrkorKtten (af gammalt kallad Skrå);
men denna var tillkommen på allmänt ting och med Konungens
samtycke ocb innehöll icke blott sladgar, som närmast angingo
kyrkan, utan äfven sådana, som rörde medborgliga rättigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
