- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
408

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så läoge domen låg hos de fria odalmänoen Sjelfva, all doro åter
mellan likar endast var förlikning och den enskilia rätten fridlyst
för allt intrång från den offentliga maktens sida (164). Den
enda för lagstiftaren möjliga utväg, lidens lynne ännu medgaf till
förekommande af hämndkrigeus utbroitoch hämndens förevigaode,
var, att binda håtnuden vid vissa vilkor; af en sådan makt
begagnade sig Birger, som, då han ej på en gång kunde
öfverända-kasta gammal, djupl rotad sed och lag och betaga den fria
mannen dess rält alt hämnas, dock lade på sjelfhämnden de första
banden genom del väsendiliga stadgande, alt icke den dräpnes
fränder, men blott den verkliga dråparen finge blifva föremål för
hämnden; fredsbrotten dessutom skulle lagligen undersökas och
afdömas, dråparen till den ändan hafva fred till och från tinget, men
sedan, om förlikoing undertiden icke blifvit eller då blefve
ingången, vara fredlös (denna förvisuing från samhället, mindre
eli straff än ett skyddsvärn för dråparen, skulle förekomma, alt
han icke målte falla i sina fienders händer och hans blod gifva
nya anledniogar till fieudskapens underhållande); han kunde, då
första ifvern efter hämnd hunnit lägga sig hos den dräpnes
arf-vingar och slägt, genom bemedling af sin ätt och af densamma
tillvägabragl förlikning af saken få ulverkad för sig trygg återfärd
till hembygden; målseganden måste emellertid sjelf bedja för
honom hos Konungen till visshet derom, att han eftergifvit sin
hämnd-rätt; äfven Konungen såsom fridens högsta vårdare måste
försonas; sedan detla allt skett, slod han under skydd af Konungens
frid, och slraffvärdt brott, som hade fredlöshet och förlust af lös
egendom lill följd, var det, om målseganden derefter ulöfvade
någon hämnd. Den enskilles rätt att hämnas förnekades således
ej, men försvårades. Sålunda skedde, atl Hemfrid, Qvinnofrid,
Tingsfrid och Kyrkofrid jemte laga hägn mot olaga
hämnd, ehuru af den forntida lagstiftelsen icke ur akt
lem-nade, nu mer genom Birgers lagstiftelser slä Ides under ett
kraftigare skydd af lagen, emedan de liäremol begångna brotten voro de
allmännast ledande till hämnd- och slågikrig och således de mest
fridslörande. Konungen svor ed och tog lika ed af alla de
förnämsta i riket, som svuro med honom, att med all makt
vinlägga sig om dessa friders upprätthållande. Från denna tid år
det äfven, konungabalkarne i våra gamla lagar tillförbinda hvarje
Konung, alt vid sitt uppstigande på thronen svärja sill folk en
lika ed. Denna ed bär i dessa lagar namn af Konungs edsöre,
derföre de, som bröto mot någon af förmälta fridslagar, sade» att
bryla Kooungens ed, och hårifrån är del edsöresbrolten hafva
silt namn och bibehålla detsamma ånnu i vår tids lagar, ehuru i
sednare århundraden efter samhällsförfall ningens mer vunna
utbildning en sådan ed upphört all af Konungen aOäggas och den
ursprungliga grunden till benämningen således upphört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free