- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
420

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till en början omgafs med höga* sidomurar. Eli kapejl af träd
uppfördes inom de påbegynta murarne, och såsom förut är nämndt,
flyttades med stor högtidlighet Erik den Heliges ben till delta
kapell i Januari månad, år 1273 (278). Samma år, för
öfver-förande af alla heliga minnen från den gamla lill den nya
erkebiskopliga kyrkau, upptogos ur sina grifter äfven de jordiska
lemningarne af de i Gamla Upsala begrafna Biskopar och
Erkebi-skopar och nedlades i den nya lägerstad, som för dem bereddes
i Nya Upsala.

345* Delta år var del sisla fredliga af Valdemars
regering. Magnus, af Birger Jarls söner den andra, ocb den
första, som i våra häfder hår värdighelsnamn af Hertig, hade
erhållit Södermanland och Nyköpings hus (hus har i forntida
språket äfven bemärkelsen af slott, borg, fästning) och de yngre
sönerna Bengt och Erik hvardera, jemte sin lott i fåderneatfvel,
äfven sin del af landet såsom förläningar. Det var mellan
bröderna, serdeles mellan de båda äldsla, mycken olikhet i lynne
och väsende: Valdemar, Konungen, slåmd för qvinnor och
njutningar, utan företagsamhet och rådighel, utan fasthet och
hållning, vankelmodig och svag, i det ena ögonblicket ej mästare
öfver sina handlingar, i ett aonat ej herre öfver sina känslor; den
andra, Magnus, en man af hugstort sinne och moget förstånd,
djerf och företagande, stark och fast i föresatser, begärlig efter
ftra och makt, med framålsträfvande hug och kraft för större ting,
derföre han äfven gerna drog (ill sig utländska inän, inhemtade
af dem kännedom om fremmande länders seder och inrättningar,
höll ett stort, präktigt hof, föga eflergifvande Konungens, älskade
ståt och riddarspel och öfvade sina män i vapen, så atl han
framför alla sina bröder hade det största anseendet, och alla drogo
helst till honom. Valdemar fattade deröfver stort misshag lill
sin broder och misstyckte icke mindre, att Erik, den tredje nf
bröderna, oro hvilken för öfrigt ingen utmärkt egenskap i godl eller
ondt är bekant, i allt slöt sig lill Magnus. Sofia, Valdemars gemål,
af retad fåfänga, kastade hat pri dem, gaf dem spefulla namn,
kallade Magnus Kitlelbolaren, dermed hänsyftande på hans
mörklagda hy och hans magerhet, och den yngre brodern Erik
Allsintet, såsom den der sjelf utan betydenhet, i allt släpade
sig efter sin broder. Till uppenbar fiendskap mellan Valdemar
och hans bröder kom det emellertid ännu icke, men sinnena
af-lägsnade sig från hvarandra, och tecken lill stundande
söndringar röja sig. Förhållandet var sådant, att det behöfdes blott en
ringa anledning, för alt bringa tvedrågten till ulbrolt.

346. Valdemars gemål Sofia hade i Danmark tvenne ännu
oförmälta systrar, Agnes och Ju t la. De hade begge ingått i
kloster, begge antagit Dominikaner-ordens nunnedrågt, låtit
af-skåra sitt hår, nedlagt detsamma på altaret, aflagt kyskhetslöfte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free