Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ryktet om dessa förehafvanden al sina bröder ocb deras
antågande med fiendtlig ra a kl uppbådade Valdemar en slor
myckenhet folk och beredde sig lill kraftigt motstånd. Magnus inryckte
i Vestergötland med den fremmande härskaran och förkunnade
uppenbart, att antingen skulle han inlaga riket eller ock stupa
dervid, (ill hvilka ord, då de framburos för Valdemar, han i för- _
litande på sin starka hårsmakt trotsigt svarade, alt hans broder
vål komme alt få mindre ån riket, derest han vågade atl möta
honom. Skogen Tiveden åtskilde begge hårarne. Valdemar jemte
hans gemål Sofia stad nåde i Kamundaboda (uu Bodarne, på
gränsen af Nerike och Vestergötland) med kårnan af håren, deu båsta
delen af krigsfolket; bondehåren åter, ulan anförare, ulan
ordning, ryckte fram genom skogen, mellan sjöarne Skagern och
Unden, och slog låger vid Hofva, villrådig och mellan sig af
stridiga tankar, hvad vidare vore atl göra eller förelaga. Delta
lill-fålle begagnade Magnus och gjorde med sin ryltareskara ett raskt
anfall. Redan vid försla anryckandel af det fiendtliga rytteriet
kom oordning bland bondehåren; Magnus trångde inpå med
häftighet; hela håren vände sig lill flykt, och flykten alstrade en
sådan förvirring, all en hvar blolt lånkte på atl rädda sill lif.
Delta tilldrog sig vid Midsommarstiden år 1275. Valdemar låg
ännu qvar i Ramundaboda och hade gåll till hvila, Drottningen
spelte schack, somliga sofvo, andra ålo, då från den slagna
bondehåren en man kom ridande i fullt galopp, blodig, sårad,
berättade den olyckliga utgången vid Hofva, visade sina sår, rådde
Konungen all skyndsamligen draga sig något tillbaka, samla
tillhopa sill fofk och göra sig redo att möta fienden. Magnus drog
emellertid fram genom Tiveden, kommande, sade hao, alt bota
Drottningens killiar. Valdemar, bestört, förlorade all besinning,
flydde med sin 3-åriga son hals öfver hufvud till Vermland, från
Vermland till Norrige, hvarifrån, sedan han der erhållit en fristad
för lin son, han sjelf drog åler österut tillbaka till Sverige, alt
se huru sakerna gingo. Återkommen till Vermland, satt han en
afton i all ro till bords jemte sin Drottning, då han plötsligen
öfverraskades af Magni mån, som voro utskickade atl söka och
gripa honom. Sitt omanliga, svaga sinne lade Valdemar ännu
mer i dagen, då han, förd som fånge till sin broder, i känslan
af sin hjelplöshet helt och hållet öfvergaf sig i hans våld,
ödmju-kade sig, bad om försköning, afstod sin konungamakt och
öfver-lät hela riket till sin öfverlågsna broder. Denna afsågelse,
af-tvongen eller afgifven i håpenheten och af försagdhet, var af
Valdemar ingalunda gjord i allvarlig mening all hållas. Lösgifven,
eller icke strängare bevakad, än att det lyckades honom komma
pi fri fot, flyktade han med sin gemål till Ragnhildarholmen (nu
Rana- eller Rangleholmen, belägen i Göta-elf geni emot gamla
Konghell; har i förra tider på alla sidor varit kringfluten) meo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
