Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troligen söner af Knot Linges son Filip, hvars hufvud (511 vid
Herravadsbro; till dem slöto sig deras systerson Joban
Carlsson, son af Carl af Fånö, och Filip af Runby jemte dennes
mag Holm ger, alla af stor, vidl utgrenad slägt, genom börd
och rika jordagods de mest ansedda och mäktigaste männen i
landet, de flesta troligen tillhörande Folkungaätten eller med
densamma genom svågerlag förbundna, derföre det så mycket mer
kränkte dem, att se sig tillbakasatta för fremmande gunstlingar
samt dessa förhäfva sig och med förakt nedskåda på den. Konung
Magni svärfader, Grefve Gerhard af Holstein, kom år 1278 till
Sverige. Han och hans dotter Helvig, Konung Magni gemål,
sammanträffade i Skara. Med Drottningen följde Ingemar. Dit redo
de förenämnda herrarne, togo till sina vapen och inom borgen,
der Drottningen med sitt bof uppehöll sig, på stället nedergjorde
den hatade gunstlingen. De grepo äfven Koooogens svärfader Grefve
Gerhard och förde honom fången till det nära otillgängliga, af
branta klippor omgifna, på en kulle invid sjön Ymsen i Bäcka
socken af Vadsbo härad belägna, med tjocka murar, vallar och
grafvar försedda, för sin tid starka, väl befästade Ymseborg, ett
Folkunga-herresäte. Drottningen, förskräckt, flydde till ett nära
liggande kloster, att hafva skydd ioom dess heliga murar. Den
upproriska rörelsen tog ett hotande utseende. Johan Filipsson,
det ledande hufvudet för sammansvärjningen, drog med sitt följe
till Jönköping, kringrände och belägrade slottet, der, såsom man
har anledning att tro, Konung Magnus sjelf då uppehöll sig. Blott
kort tid var förfluten, sedan efter uppresningen mot sin broder
han kämpat sig till konungadömet, ännu hade Valdemar
anhängare så inom som utom rikei^ och vankelmodigheten i Valdemars
karakter gjorde hans thronafsägelser otillförlitliga. Magnus förskräcktes.
Men han fruktade ej blott för sig, han fruktade äfven för sin gemål och
sin svärfader. Alt hejda stormen och vinna tid, förstälde han sig",
sände bud till de upproriska herrarne med vänliga, försonliga ord,
daglingade ocb vann, au de frigåfvo Grefve Gerhard och nedlade
vapneo. Det var mer vrede ån plan i deras förehafvande, mer
en af hämndbegäret frammanad, förbigående resning, än någon
förutfattad, bestämd afsigt att störta Magni thron; de ville genom
Grefve Gerhards tillfångatagande, genom belägringen af Jönköpiogs
slott, genom det botande i sitt företag sätta Konungen i fruktan
och bringa honom atl tråda med dem i underhandling,
hvarigenom de för sig kunde afvånda följderna af dråpet på Ingemar. Så
mycket lättare voro de vunna, då Magnus derutinnan gick dem
lill mötes. De uppvaktade Konungen på Alsnö. Det var, såsom
intet ondt eller fiendlligl mellan honom och dem förelupit, eller
allt åter vore försonadt. Men ett groft brott var begånget mot
konangahuset, den allmänna freden och säkerheten störd, en orolig
anda röjd hos landets myndigaste herrar och slågter, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
