Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömt, hvad deras fäder varit. Att lemna ett dåd af sådao
djerf-het som det förelupna ostraffadt, låg icke i Magni sinne. Han
fruktade följderna af exemplet utaf elt lyckligt uppror, men ville
nndvika faran af elt inbördes krig, fann derföre försigtighet
nödvändig och valde ett sätl, hvarigenom han på en gång utan
buller och strid kunde bcmåktiga sig och tillintetgöra de upproriska
herrarne. Dessa, insöfda, troende allt vara glömdt eller försonadt,
drogo icke i betänkande att infinna sig, då Konungen kort tid
derefter inböd dem lill gåster hos sig på Gålaqvist, samma invid
Skara, söderut från sladen på en höjd belägna och med grafvar
omgifna borg eller kungshus, der Ingemar fallit ett offer för dera.
Då erinrade Kouungen dem om deras här förut på samma rum
föröfvade våld, låt gripa dem och fängslige afföra dem till
Stockholm, der de insattes i tornet vid Norrbro. Derefter, på den
helige Bernhards dag den 20 Augusti år 1280, föllo för
bödels-yxan Filipssönerna Johans och Birgers samt deras systerson
Johan Carlssons hufvuden; ett lika öde med dem delade*
äfven Holroger jemte flera andra. Såsom de, hvilka stämplat
mot landets Konung och hans betrodda mån, förklarades
äfven deras gods, och icke blott deras egna, men äfven deras
hustrurs, förbrutna och hemfallna lill kronan. Till grund för
denna dom, såsom i öppen strid med landets lagar, finner man deo
Romerska lagen med dess straffbestämmelser för majestätsbrott
åberopad. Af våra Landskapslagar upptaga och bestämma de
äldre (VG. och ÖGLagarne) intet serskilt straff för brott mol
Konungens person eller ståmplingar mot honom och hans lif; de tala
endast om förräderi mot land och rike, såsom det att genom
skogen eller öfver hafsstranden falla in i riket med väpnad hand,
eller bryta in med utländsk hår, härja, bränna, binda och
bortföra folk*; de hänföra detta till nidingsverk, till urhotamål och
lägga till straff derå lifvets förlust (den äldre VGL. blott
fredlöshet) jemte förlust så af fast som lös egendom. Det var dessutom
gammal rältssed, sådan deona framträder i Landskaps-L., äfven
i de yngre deraf, alt öfver hustruns arf och eget mannen icke
egde någon rått, ulan skulle det henne tillhörande undanskiftas
i alla de fall, mannen förverkat sitt gods eller hans egendom
gick i böter till försoning för de af honom begångna förbrytelser.
Derföre äfven många tadlade orättvisan och lagstridigheten af Magni
förfarande härutinnan, och från det håröfver yttrade missnöje kom
del vål äfven, atl Magnus sedermera lill de afdagatagoas hustrur
och barn återgaf dels alla, dels de flesta af deras fädernegods.
35» Denna tid lade Magnus första grunden till en
inrättning, som bildar utgångspunkten för den i samhällets
fortgående utbildning mäktigt ingripande, på samhällsställningen och
hela samhällsförfattningen så inflytelserika utveckliogeo af
stånds-förhållandena. Ståndsskiloader i sednare tiders mening voro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
