Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
majores) primores regni, såsom de kallas i de på latinska
språket utfärdade konungabrefven till utmärkande af rikets förnämste.
Ur kretsen af dessa stora, odalborna slågter framgingo Lagmän*
nen ocb häradens Höfdingar, emedan folkets val gerna föll på
ansedda jorddrottar.
353. Till Konungens hof sökte gerna åttborna ynglingar,
rika bondesöoer, för att blifva upptagna i konungahirden, och det
anseende, den makt och myndighet konungatjenst gaf såsom
medförande embete och förlåningar, förmådde äfven storslägtade mån
atl tråda i Konungens tjenst, vare sig som tjensteroån vid hofvet
eller som krigshöfdingar och befallningshafvande i orterna. Men
som sådana hade de till viss mon trådl ut ur de fria,
sjelfslån-diga odalmännens krets, de betraktades icke såsom det allmännas,
men såsom Konungens enskilta tjenare, deraf såsom en herres
handgångna, trosvurna mån, till honom stående i samma
förhållande som tjenaren till husbonden, de icke mer ansågos som mån
för sig, men såsom en annans man, till följd hvaraf de hvarken
i lagstiftning eller lagskipning kunde deltaga med de fria
odalmännen, utan atl det skedde med dessas goda vilja. Deraf förklaras
åfven det stadgande, alt Lagmannen såsom en folkets man skulle
vara bondeson, icke beroende af en annans tjeust och vilja, och
af samma grundsals fick icke heller någon ijensteman vara
namude-man, utan att bönderna och häradels höfding samtyckte dertill.
I allt öfrigt emellertid betraktades de lika med fria män och hade
äfven etl storl anseende såsom handhafvande Konungens rått och
på hans vägnar bjudande och befallande.
354. Så var redan från ålder grund lagd till en viss
ståndsolikhet, på ena sidan genom de stora jorddrottarne, aom,
med glansen af sin ättstorhet och sin rikdom på odaljord höjande
sig öfver de menige odalmännen, sulo på sina stamgods, lefde
utaf afkaslningen af sina gårdar och räntorna af sina landboer
ocli icke genom serskilt troskap och pligt stodo i några beroende
förhållanden till Konungen; på den andra konungsmånnen,
hvilkas personliga ställning till Konungen i samband med deras
ärofulla befattningar icke kunde blifva utan betydelse. De förra
bildade en bördsadel *), de sednare en tjensladel. Men de
utgjorde icke ett serskilt stånd, serskiljande dem från de Öfriga
*) Vi begagna hlr ordet adel endast såsom innefattande begreppet
af en utm&rkelse eller sådant som är af ypperligare art. 1 denna
mening förekommer ordet adal så i Landskapslagarne som andra
forntida skrifter, betecknande hvad som är förnamst, ypperst, akta,
såsom odalman, adnlsman, Skta man, adalkona, akta hustru,
adal-honobam, Mkla barn, adal dotir, akta dotter, adelbonde, jorddrott,
sjelfegande, i motsats till landbo, adaljord, odlad jord, i motsats
till skog och myr, adalvtg, kungsvlg, adalmur, adaIportt
hufvadmu-ren, hufvudporten, adaltildt, förnlmsta v ild b råd, adalköp, i allo full*
kontigl köp o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
