Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frie; de blefvo icke kallade adel eller öfverhufvud boro
någolallmåst, dem uttB&rkaode namn; del var fastmer naturliga förhållanden,
hvarifrån deras företräden eller högre anseeode uppstodo. Samma
förbiilande förde lika naturligt derhän, atl dessa framför andra
fraoutående, genom ältslorhet och stor slägt, stora
jordbesittnin-gar och elt ansenligt buskarlafölje utmärkta familjerna genom sitt
inflytande i fred och sitt anseende i krig snart bragte
hufvudaf-göraodet i alla saker till sig, derföre äfven Konungarne genom
värdigheter sökte förbinda sig dem, drogo dem lill sill hof, af
dem valde sitt råd och i allt sökte vinna dem såsom de
mäkti-gasle i landet. Det framstod mer och mer en betydande
skiljevägg mellan de rika, slorslågtade jorddrotlarne och de menige
bönderna. Den oppkommande splittringen mellan stammarne vid
Christendomens införande och de oroligheler, som följde deraf och
langa tider igenom fortvarade i kampen mellan de täflande
konungahusen, lade den politiska öfvervigleu helt och hållet i de stora
slägternas band. De slöto sig tillsamman, bildade förbund mellan
sig, de iwderhöllo ell huskarla- eller krigarfölje, hvars styrka
berodde af bvar och ens odal förmögenhet och berömdheten af hans
slågt. Detta följe beledsagade dem öfverallt, såsom i faror, så
äfven lill ling och möten. De styrde handlingen och besluleu.
I allt och öfverallt visade sig öfvergången från den forntida
folkmakten lill en annan författning, en (Ör långa tider framåt
afgö-rande tid.
333. Inhemtad kunskap om .fremmande länders
inrättningar förde Magnus på den tanken, att genom föreningen af landets
store till ett med trohet och tjeost Konungen förpligladt följe
närmare fästa dem vid tbronen, ett sätt alt på en gång lägga band på
deras sjelfridighet och tillika a( dem skapa ett stöd för
konungamakten. Gruodvalen till detta lades genom ett stadgande, som,
vidtaget i ell möte med rikets andliga och verldsliga herrar på
Adelsö omkring år 1280, är att betrakta såsom första steget till
ordnande af ell nytt samhällsskick. ”Såsom värdigt är,” så
lyder beslutet af detta märkliga möle, ”all de, som Konungen
närmast följa med råd och lijelp, böra mer ära hafva, förklarades
”alla Konungens män jemte deras gårdsfogdar och landboer fria från
"alla till Konungen utgående utskylder, och lika med dem äfven
”alla Erkebiskopens och öfriga Biskopars svenner. Samma frälse
”skulle också alla de mån hafva, som till häst tjeoa, i hvilkens
”ijenst som helst de målte vara.” Nordiska folkens härfärder
hade från nrålder långa lider igenom hufvndsakligen varit sjökrig,
landets krigsfot och försvarsanstalter derefter lämpade och inråt*
tade. Sedan emellertid i Europas öfriga länder under fortgående
utbildningen af der rådande förhållanden all krigstjenst blifvit
förvandlad till rylteritjeost, hela hären omskapad till rytteri, hade
ea stor förändring derigenom föregått, så i afseende på krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
