Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gol fråfi bondeo, vore hemfallen lill 40 markers böter, ocb rymde
en sidan våldsverkare* undan, så var den våldförde berättigad, att
genom budkafla kalla håradet tillhopa och gripa honom.
Missbruk af lånstierrarnes eller länsmännens makt synas redan denna
lid icke heller varit ovanliga. Till allmogens skydd mot dessa
stadgade Magnus vidare: att vid förlust af sitt lån ingen herre
eller tjensteman, som lån innehade, måtte lägga någon pålaga
eller tunga på bönderna, dessa icke heller vara pligtige att
sam-manskjuta någon gengärd till länsmännen, hvilka dessutom
strängeligen förbödos, atl affordra någon sådan, derest det icke sker
med häradsboeruas egen goda vilja; hvilken herre eller länsman
ville hafva ting med bönderna, skulle sjelf hålla sin kost;
åfven-så måtte ingen Lagman rida på bondekost, då han vilt ting hålla,
om icke så att någon bonde ville bjuda hoaom hem till sig;
likaledes vore det en och livar, herre som länsman, strängeligen
förbudet, att, utan han derå hade Konungens bref, fordra skjuts af
bonden, annorlunda ån med dennes eget medgifvande; hvilken det
gjorde och han dervid finge någon skada, skulle denna varaogild,
det vill såga, alt derför ej något skulle bötas, och blefve
han gripen, så kunde bonden i lösen för hooom fordra så mycket
han behagade eller di»n gripne våldsverkarens förmögenhet tilläte.
”Ty på sådant öfvervåld,” säger Konungen, ”måste hårda straff
”tiggts* emedan de flesta, som sålunda taga, äro så liknöjda, att
’Me ej sköta derom, om bonden får sitt åler eller icke, endasi
”de hafva framfård med sina årender och tarfvor.”
363. Med hvilken kraft Magnus uppehöll de sålunda
stiftade lagar och stadgar och den allmänna ordningen öfverhufvud,
vittnar det af folkets tacksamma minne honom gifna tillnamn af
Ladulås, såsom den, hvilken satte lås för bondens lada och
betryggade hans egeudom mot våld. Det båtar till intet, säger Magnus
äfven sjelf, all stifta lagar, om de icke upprätthållas.
Krönikorna hafva äfven bevarat ett talande drag af hans stränga allvar
i detta hänseende. En dotter af Svantepolk Knutsson (308),
hennes namn Ingrid, var trolofvad med Drotset David
Torstensson i Danmark. Med eller mot sin vilja bortröfvades hon
emellertid af Folke, en son af Vestgöta-lagmannen Algot
Bryniolfsson och broder till den myndige Biskop Bryniolf i Skara.
Biträdd deruti af sin broder Carl, flydde Folke med den röfvade
bruden öfver till Norrige. Detta dåd var ett brott mot de af
Birger Jarl stiftade och sedan af Konung Magnns stadfästade
fridslagar, således ett brott mot det kongliga edsöret (332). I
afseende på förbrytelser af denna beskaffenhet gälde den lag, att
alla, som deri deltagit, ehuru många de voro, betraktades hvar
för sig som hufvudman, hvar och en af dem således förfallen
till lika straff (hvaremot eljest allmänna lagen var, att för ett
brott ej mer än en ansågs som hufvudman och ej mer än en bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
