- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
472

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försvar, låt på Hertigarne» inrådan genast fängsla bonom. Si
behandlad af den Konung, för hvilken han varit i faders ställe och
sa troget tjent och stödt, förutsade han honom straffande: ”Blygd
”hafven J häraf, Konung, så länge J lefven.” Han förutsåg, hvad
efter detta månde vederfaras Konungen, Birger åter icke anande,
boro inom få månader han komme att upplefva början till
spadomens fullbordan. Thorkel Knutsson kastades på en bäst, och
med fötterna sammanläsla under hästbuken fördes han utan rast
och hvila, emedan man fruktade ofrid af hans fränder ocb
vänner, genom natt och dag öfver skogen Tiveden upp till Stockholm,
der han insattes i fängelsetornet. Detta skedde omkring
Nicolai-tiden i December månad år 1305^ och tredje dagen derefter
upplöste Hertig Valdemar sitt äktenskap med Thorkel Knulssons
dotter Christina under förebärande af andligt skyldskap dem emellan,
emedan det föregafs, att Thorkel Knutsson hållit honom öfver
dopet. Derefter återfick Hertig Erik Nyköpings slott, hvaremot han
till sin broder utstälde ett bref med edlig förbindelse, att ingen
skada deraf göra Konungen eller bans barn, eller tillåta sådant ske
af någon annan, så vidt han förmådde afvärja det. Hertigarne lofvade
allt, Birger eflergaf allt. En krönika förliknar deras sämja med
Herodis och Pilati vänskap, då Christus skulle korsfästas.

391. I två månader hade Thorkel Knutsson suttit fången i
tornet, då han i Februari månad år 1306 fördes från fängelsetornet ut
till Södermalm, och der föll haos hufvud för skarprättarens svärd.
Så stor var förbittringen mot honom, att han som en missdådare
nedgräfdes på afrättsplatsen, på den mark, der ”bysens fähjord
gick,” emedan det icke föruonades honom att lipga i vigd jord.
Men öfver grafven upprestes af hans vänner ett tält, ett altare ocb
ett kors, der dagliga mässor höllos för hans själ, till dess i
dagame före Ping*t på förböner af hans fränder och vänner
Konungen omsider tillät, att hans döda kropp åter upptogs och bars
till Gråmunkarnes klosterkyrka, der, såsom han sjelf önskat, haos
stoft hvilar i samma beliga jord som Konung Magnus Ladulås. Alla i
staden varande prester gingo liket till mötes och onder högtidlig sång
beledsagade detsamma till det nya hvilorummet. Stenen, som
varit lagd öfver hans graf, med omskrift, bild och vapen (ett
upp-rättstående lejon), finnes nu icke mer.

393* Han hade med sådan trohet tjent sin Konung, att
icke en gång hans egen svärsons och dotters bästa förmått rubba
honom deri. Konungens och rikets väl och åra var för bonom
allt. Haos mogna förstånd och hans alla förhållanden
genomträngande blick hade föresett de faror, som kommo att hota Birgers
thron från hans bröders sida, om det lemnades dessa fritt att
färdas och röra sig utan alla af konungamakten lagda band deri.
Konungadömets och bertigdömets rättsförhållanden till hvarandra
voro ännu genom inga lagar eller fördrag bestämda. Första tan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free