Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i arf efter fadern, och Olof Skötkonung säger sjelf, att hans
förfäder man efter man varit Eovåldskonungar öfver Sveavälde samt
många andra stora länder, och att sjelf var han den tionde af
denna ätt (132.155). Hvad arfföreningarne i sednare tider
uttryckligen bestämt och faststält, detsamma var rättssedvana i
forn-gammal tid. Arfsrälligheten lill konungadömet slod i närmaste
förbindelse med de allmänna grundsatserna om arf. Man kände
denna tid ingen statsrätt, allt stod under den allmänna eller
borgerliga lagen (160). Konungadömet var till följd deraf sträogt
ärftligt, riket i egentlig mening arfrike. En brytning härutinnan
sker med den uppkommande söndringen mellan stammarne i
afseende på tro och gudalära och samtigit dermed hos Göterna
uppväxande anspråk på jemnlika politiska rättigheter med Svearne.
Det uppslår derom slrid mellan Svearne oah Göterna, hvaraf
alstras tvedrägtiga konungaval, thronföljden skakas, riket söndras,
Göterna hafva sina Konungar, Svearne andra (236. 239—241.
253). Af ålder hade vid alla förekommande frågor om landets
allmänna angelägenheter hos Uppsvearne legat deu styrande,
af-görande makten, hvilken rättighet de äfven gjorde gällande vid
Anund Jakobs val (142), del första af häfderna kända
konungaval. På denna grund ville äfven den af Svearne till Konung
tagne Ragnvald Knaphöfde göra sin rätt till konungadömet äfven
I den Vestgöliska landsändan gällande, men blef af Vestgöterna
ihjelslagen, emedan han red in i deras land utan begärd och
erhållen grud ocb gisslan. Detta skedde i tiderna af den
stora tvedrägten mellan hnfvudstammarne i afseende på
rättigheten att tillsätta Konung, då enhvar af dem ville derutinnan råda.
Det är efter denna lid, det blir lagsladgadt bruk, hvarlill i
tiderna förut intet spår finnes, att Konungarne vid tillträdet af
konungadömet färdas omkring i sitt rike till mottagande af landskapens
hyllning och att de anses icke förr vara rätteligen kompa lill
konungadömet, än detta i hvarje landskap på landskapets ting
lagligen blifvit dem tilldömdt. Striden nemligen mellan stammarne
har till jemkning af deras politiska rättigheter i tidens lopp fört
till den utgång, att åt Svearne, nemligen Uppsvearne, väl blef
öfverlåtet, att, såsom af ålder, råda för konungadömet, eller
såsom det i den äldre Vestgötalagen heter, ”Svear ega att Konung
taga och äfven vräka,” men så dock, att till den nyvalde
Konungens erkännande såsom allas samfälta Konung valet skulle
stadfästas af de öfriga landskapen, deras Lagmän serskilt hvar
för sig honom till Konnng döma, och han svärja hvarje landskap
för sig frid och rätt efter landskapets lag. Når således landet
gjordes behof att Konung välja (”nu thorfwm land kunung
wa:-/*«), då skulle de tre folklanden Tiunda-, Attunda- och
Fjerd-hundraland på Mora ting först Konung taga och
Tiunda-lagman-nen honom till Konung döma (d. v. s. förklara valet vara lagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
