- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
496

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjordt ocb gällande), ”att landom rida och riket styra, lag att
”styrka och frid hålla.” Såluoda på Mora ting dömd till Konung,
skulle han den tid, han ville företaga sin färd genom riket,
af-sånda bad derom lill Södermanland, att Lagmannen och folket i
detta landskap skulle vara beredda att mottaga honom.
Upplån-ningarne följde Konungen till Strengnås, att derstådes inför
Södermanlands landsting vittna, att han på Mora ting var lagligeo
vald; från Södermanland sändes bud till Östergötland om
Konungens fird; ting stämdes då af Östgöta-lagmannen, att ntse mån,
hvilka såsom gisslan sknlle öfverlemnas i Konungens våld till
så-kerhet, att han trygg kunde inkomma i deras land och med fred
färdas genom landskapet; af dem mottagen i Svintuna (nu
Krokek midt på skogen Kolmorden) och beledsagad till Liongating,
mottogs han der af landskapets Lagman och inbyggare; då ”svor
”Konungen sig alla Göter trogen, att han rätt lag i deras land ej
”sknlle bryta”, eller såsom det åfven heter, alt ”lag gifva och frid
”hålla”, det vill såga, att upprätthålla landskapets lag samt allas
frid och rått; sedan han detta svuritoch lofvat, dömde
Lagmannen honom till Konung åfven öfver Ostgöta-landskapet, svor
honom såsom sådan trohetsed, och andra med Lagmannen (hvilka
ban eller Konungen derom bad) svuro samma ed. Östgöta
gisslo-månnen beledsagade derefter Konungen vidare genom deras land
till midt på skogen Holveden, hvar de vittnade för de Konungen
der såsom gisslan till mötes varaode mån af Smålands
eller,Tio-liårads lagsaga, att han var så ”inlånder” (d. v. s. i Östergötland
så inkommen), som deras lag böd. Efter detta sått fortgick
Konungens färd ”med grnd och gisslan” råttsyles (med solen) från landskap
till landskap. De Småländska gisslomånnen, sedan han på deras
landsting svurit ocb mottagit ederoa och blifvit dömd till Konung,
åtföljde honom vidare genom landet lill Junabåck (en å, som
vid Jönköping ntfaller i Vettern); der mottagen af Vestgöterna,
beledsagades ban af dessa med grud och gisslan till
Ramundabo-da (nu Bodarne på skopen Tiveden); der mottogo honom
Ne-rikesboerna, som följde honom genom sitt land till Uphoga bro
(en bro öfver Opbåga-å, åfven kallad Arboga-å, på gränsen
mellan Nerike och Vestmanland); der mottogo honom
Veslmanlån-ningarne, hvilka sedau följde honom till Östensbro (öfver Sagån vid
Nyqvarn, gränsen mellan Vestmanland ocb (Jpland); mottagen der
af (jplånningarne (Uppsveame), följde dessa bonom till Upsala.
Denna Konungens färd genom riket bar namn af Eriksgata
(möjligen så kallad efter någon af Erikarne under Sverkerska och
Erikska tiden, som först företagit en sådan färd genom riket, för
alt af samtliga landskapen blifva erkänd och försåkra sig om
deras trohet, eller, hvad äfven kan antagas, leder sig ursprunget till
benämningen från rike och e i forosvenska betydelsen af alltid och i
sammansättningar med andra ord af all, Ull följd hvaraf Eriks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free