Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förda orden, att ”landom råda och riket styra, lag slyrka
”och frid hålla.” Honom tillkom i kraft deraf högsta
befallande och styrande makteo så öfver hvarje landskap (”landom
råda”) som öfver det hela af riket: han råder öfver krigsmak*
ten till vatten och land, eger att bjuda lid och ledung ul (d. v. s.
att uppbåda hår och påbjuda skeppsutrustning med bvad dertill
hörde i krigs- och skeppsförnödenheter) så till utfärder utom
landet som till, kusternas och riket» försvar mot fiendtliga anfall
(169); han eger högsta dom sråt t i alla saker (”lag att styrka”,
d. v. s. upprätthålla lagarnes kraft), så alt så vål från det under
Lagmannen som från det under Håradshöfdingen hållna tinget
enhvar kunde hånskjota sin sak under Konungen i kraft af hans
makt, alt sanning utleta och åter bryta alla skroksoknir och
of-soknir *), det vill såga, bryta kraften af alla origtiga, på falska
berättelser grundade eller för strängt fälda domar, och han
kunde efter den utsträckning, Magnus Ladulås gifvit konungamakten,
till uppehållande af den allmänna ordningen och säkerheten i
landet samt betryggande af hvar och ens rått, lagstifta i alla de
åren-der, som rättelse tarfvade och förut ej i lag voro satta; han skulle
vidare ”frid hålla,” upprätthålla de besvurna friderna. De
Konungen åter tillkommande rättigheter af landet voro: 1) rått till
Upsala öde (170); 2) rätt till laga årliga utskylder af landets
inbyggare; 3) rått lill dana-arf (arf efter utländsk man, som
härstädes aflidit utan arfvingar); 4) till dulgadråpsböter; 5)
ensaks-böler (sådana, som i vissa fall tillföllo Konungen ensam) och 6)
tredjedelen af böter för fridsbrott, eller som det i
Landskapsla-garne heter, ”thridhingh aflf allom saköres brwtom” 169). öfver
dessa inkomster egde Konungen för sin tid full rådighet, så att
han öfver förvaltningen och användningen deraf icke var någon
reda skyldig; men han egde icke att bortgifva eller minska något
deraf för de efterkommande Konungarne.
418* Dessa lättigheter och åligganden gjorde nödvändiga
tjenstemån, som hade inseendet öfver den allmänna ordningen och
lagarnes efterlefnad, uppehöllo den allmänna friden och
säkerheten, besörjde hvad lill landets vårn och krigsväsendet hörde, i
Konungens namn dömde i de till konungsdom hånskjutna mål,
på hans vägnar uppburo gårderna och indrefvo den honom
tillkommande andelen af böterna. De båra i allmänhet namn af
Länsherrar och Länsmän deraf, alt de såsom förlåning innehade
en viss del af Konungens inkomsler i det eller de hårad, hvar-
*) Med of i gamla spr&ket betecknas för mycket, med ofsohn
§å-ledes dels för mycken lagsökning, dels hvad som blifvit för mycket
utsökt eller för strängt dömd t; tkrok utmärker dikt eller osanning,
tkrolcsokn således, bvad som på falska berättelser och
framställningar blifvit orätt dömdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
