Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hoffmannom ok sex af almoghanom” — ”Halfft RofTmän oc halfft
”Böoder,” heter det så i Magnas Erikssons Landslag som i
tiderna derefter, vare sig i fråga om val till Lagman eller
Hårads-höfding, eller om påläggande af ny skatt eller allmän bevillning,
eller om utseende af nämnd i rättegångsmål. Men icke börden,
endast tjensten rar och förblef ånnu långe vilkoret för
frålseråt-ligheten. Hvilken man af börd, som icke ville eller längre icke
förmådde efterkomma vilkoret, återgick till bondeståndet och
åtgjorde ”skatt och skuld” som annan bonde. Hvilken bonde åter
på vapensynen anmålte sig till frälse och befanns innehafva så
mycken jord, att han frålset deraf kunde uppehålla, blef frälseman
med lika friheter och lika rättigheter som den högborna
frälsemannen. Frålset emellertid öfvergick på frälsemannens hustru och
döttrar, till dess de ”fl giptarmal gangd* (i giftermål ingingo),
och på sönerna, till dess de uppnått mogen ålder, men sedan
endast så långe de ville eller förmådde samma frälse uppehålla; gifte
sig enka eller dotter med frälseman, ”thå frålsir han henna godz
”med sino”, men gifte hon sig med bonde, då, beter det, ”göre
skatt och skuld som bonde” (derifrån det sedermera i de adliga
privilegierna förekommande förbudet mot frälseqvinnas giftermål
med ofrålseman). Frålset var ännu rent personligt. Men
frålse-roånnen, serdeles af de stora slågterna, sökte gerna genom
rust-tjeustens vidmakthållande inom sig på sina efterkommande
fortplanta frälsets friheter och uppehålla sina förfäders anseende och
åra. Genom fortgåendet deraf i arf tiderna igenom från fader
till son försvann småningom det ursprungligen rent personliga
deri, och sålunda utbildade sig i tidens fortgång genom allt större
förvårfvade fri- och rättigheter ett företrådesberåltigadt, ärftligt
adelsstånd.
422. Långt förut i tiden hade de andlige blifvit ett
ser-skilt, inom sig slutet stånd med stora företrädesrättigheter.
Kyrkans rikedomar växte. Ar ifrån år tillOöto henne genom
testamenten från de verldsligas sida gods och gårdar såsom
öfverlå-telser åt Christus, såsom välgemingar mot fattiga, hvarigenom
himmelens nåd kunde förvärfva». Söner af landets största
jord-droltar, af rikets förnämsta slågter egnade sig ål kyrkans tjenst
såsom medförande åra och anseende; kyrkans fäder voro således
ej sällan Sjelfva rika på arfvegods, och med den rättighet, som
genom mötesbeslutet i Skeninge var presterskapet tillerkänd, att
fritt kunna förfoga öfver all sin lagligen så årfda som förvårfvade
egendom och densamma kunna bortgifva till eho som helst (310),
skedde vanligen, att de gjorde kyrkan till sin närmaste arfvinge
eller åtroinstooe alltid ihogkomrao henne med ett eller annat
gods, med silfver och dyrbara kärl eller andra värdefulla saker.
Äfven tiondeuppbörden blef en i allt ymnogare mått flödande
inkomstkälla, i samma mån läran om tiondens gifvande såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
