Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågar räknas i Landskapslagarna karl- och kungsvåg (tllmån
landsväg), köpstads- och tingstadsvåg samt våg till kyrka och till qvaro;
samma lagar åfven beståmraa dessa vågars bredd, efter det olika
behof som deraf gjordes, från 4 till 10 alnar. Likaså vid
kyrkobyggnad och hus på preslbol skulle alla, som jord egde inom
socknen, dertill bidraga med dagsverken efter bondatal (efler
antalet af bönder) och med körslor efler jordatal (d. v. s. efler
jordegendomens vårde). Kom i något årende Konungens budskap
till håradet, eller blefvo våldsgerningar inom båradet begångna,
eller förekommo andra frågor af vigt, då skulle bud ka f le
uppskäras och utsändas, en till hvarje fjerding af håradet, att
sammankalla håradels husfäder lill ling. Budkallen skulle gå
rätteligen fram och ej åler, så alt, då den kom östanifråa i byo,
skulle den gå vesterut, och kom den från söder, skulle den gå ut
ät norr; bönder som tandboer, alla voro pligtige att den bära,
endast enkor icke, sotn ej hade söner åldre ån 15 år, och fri—
lagna voro åfven de lorpakarlar, som i skogen bodde, samt alla
deras sätesgårdar, som rustade för tjeost till håst. På kaflen var med
runor eller märken ärendet risladt, och böler voro i lagen stadgaée
för den, som budkaflen nedlade eller villade oeh förvände.
430. Af lagen hade folket sina skyldigheter ocb sina
bördor bestämda, men i lagen åfven värnet och slödet för sia fribet
och sin egendom. Landskapen hvartdera inom sig fortbildade
Sjelfva sin lag, och i denna konde intet ändras, intet nytt
lagstadgande intagas, utan alt det skedde med folkets samtycke. Helt
och hållet uppsprungna från egen mark ocb grund, hafva våra
gamla lagar framför många andra länders det ntmårkande, alt icke
vara en blandning af fremmande och eget, men ett rent uttryck
af folkels begrepp om rått och oråll och till hela sin art
sammangjutna med folkets egendomlighet. Och det icke mindre
utmärkande är, alt dessa lagar från den första tid, de i skrift
upptecknades, varit skrifna på folkets språk; hvar och en kände lagen
och i lagen hade sin säkraste kunskapsgrund för sina rättigheter
och sina förpligtelser, en kunskapsgrund, som under de mest
botande och skakande hvålfningar gifvit Svenska folkels allmänna
ech e oskil ta frihet en så oförstörbar uthållighet, alt mycket, som
ännu finnes i det närvarande tillståndet, erinrar om den grund»
hvarifrån det upprunnit, och är elt minne qvar af det gamla.
431* Få bestämda årliga lagtider upplästes lagen för
menigheten (168). Man förmodar dessa lagtider vara desamma, som
i Landskapslagarne förekomma under namn af ”Lagtings
Måndagar,” och hvilka voro fyra, nemligen första Måndagen efter Pingst,
första Måndagen efter Mikelsmåssan, andra Måndagen efter
Trel-tondedag Jul och första Måndagen efter Midfastosöndagen. Tre
tider nemligen af året voro frilysta för lagsökningar: Anfrideo
(af any höst) från Olofsmässdagen (den 29 Juli) till solens ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
