- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
516

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432. I alla rattssaker skedde käromål, svaromål och dom
onder öppen, fri himmel inför menigheten. Allmogen stod eller
satt rundt omkring domaresätet, hvarifrån det uttrycket i gamla
lagarne, att komma lill lings och till rings (a thing oc a
ring). Konungarne från Erik den Heliges tid, serdeles Birger
Jarl och Magnus Ladulås, hafva hvar i sin mån, så vidt de
förmådde och förstodo, arbetat att tillvägabringa förbättringar i
ratts-författningen, sådana de småningom mer ulbildade rättsåsigter och
begreppen om ett ordnadt samhälle krafde. Men vi återfinna och
igenkänna ännu den tid, Landskapslagarne bragtcs i det skick,
hvari de kommit lill oss, dragen af den urspruogliga
slåglförfatt-ningen, och kunna se, huru från denna grund utan alla stora,
genomgripande förändringar allt småningom utbildat sig steg för
6teg efler tidens kraf. Så väl uti brottmål som i civila mål var
det änno parterna Sjelfva, som genomförde hela rättegången, det
vill säga, genomförde hela bevisningen mot hvarandra; domaren
ingrep deruti ej annorlunda, ån att han uppgaf sättet för bevis*
ningen och anmanade parterna alt iakttaga detsamma efter de i
lagarne med afseende på målens olika beskaffenhet derom
stadgade föreskrifter. Der någon inför tinget uppträdde med
anklagelse mot en annan ulan framhafvande af några fulla
sannings-bevis, ingick domaren icke i någon undersökning för sakens
redande. Anklagelsen från den förnärmades eller förolämpades sida
innefattade en uppmaning lill deo anklagade, alt med laga böter
försona sitt brott, eller ersåtla den skada han tillfogat. Vidgick
svaranden nu den åtalade gerningen, så afgjordes saken genom
förlikning med böters erläggande. Men den tilltalade kunde äfven
förneka den honom påbördade förbrytelsen, och delta hans
nekande bade kraften af full bevisoing, då han med ed bekräftade
sin oskuld, och denna ed stärktes af ett visst antal män af hans
frånder eller vänner, som svuro med honom. Ju svårare den
åtalade förbrytelsen var och ju högre försoningsbölerna derför,
en desto högre ed erfordrades för atl fria sig från käromålet,
hvadan anlalet af de medsvärjande eller så kallade edgärdsmän
efter målets vigt oeh botens värde i lagarne bestämmes från 3 lill
36, eller, såsom del derstädes heter, ”dyli” (förneke) eller ”v«ri
sik” med Tremannaed, Sexraannaed, Tylftar (tolfler-, tolfmanna-)
ed, Tvelylflered, Trelylftered. Först svor svaranden såsom
hufvudman ensam, sedan svuro hans edgärdsmän, och hvarje tolft
svor för sig. Dessa medsvärjande svuro icke såsom vittnen, hvilka
inlygade sanningen af en sak, utan de blott bekräftade sin
öfver-tygelse om sanningen af den svärjande hufvudmannens utsago,
eller, såsom del i lagarne heter, ”alt de ej veta sannare vara än
han svor” (”al the wita cei sannarin ten han soor”). De stärkte
dens gångna ed, om hvilkens förhållande de som frånder och
grannar hade den bästa kännedom, eller med hvilken de som från-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free