Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der Äfven voro förbnndne att deltaga i erläggandet af böterna,
derest ban icke förmådde fria sig, ett rältegångssätt, som hade sitt
första arsprang troligen från de tider, då slågtförbindelser ännu
utgjorde det starkaste band, som sammanhöll menniskoma, och
sjelfhämnden satte bela slågter i krigstillstånd mot b varandra (164).
Viltnesbevis bade blott då kraft att öfverbevisa förbrytaren, när
denne blifvit gripen under Sjelfva sitt förehafvande, eller målet
öfverhufvud var af sådan beskaffenhet, att käranden kunde styrka
sitt käromål med ”uppenbara vittnen”, ”sanna vittnen”,
”åsynavitt-nen.” Mål af denna beskaffenhet kallas i lagarne vitnismal, sådana
nemligen, i hvilka käranden egde vitsordet, del vill säga rättighet att
med vittnen bestyrka sitl käromål, hvaremot de förutnämnda, då sva*
randen hade sig förbehållen rätt att genom ed med biträde af
edgärdsmän rena sig från käromålet, kallades dulsmal (af dylta,
neka) eller vtBnslusakir, vcenslamal (hvaruti misstankar, men
ej fulla bevis funnos mot den tilltalade, af van, misstanke, vana,
misstänka). Sådana fall förekomma dock, då äfven i vittnismal
käranden jemle framhafvande af vittnen borde styrka sitt käromål
tillika med ed af ett visst antal edgärdsmän, hvilka lill
bestyrkande af de aflagda vittnesbörden svaro, ”att dessa (vittnena),
som förut svuro, de svuro både sant och lag.” Så likaledes i
dulsmal borde i vissa föreskrifna fall svaranden jemte med sin
och edgärdsmäns ed styrka sin skuldfrihet äfven med vittnen,
nemligen tvenne vittnen till hvarje tolft edgärdsmän, så att i de
mål, der till svarandens frikånnelse erfordrades ed af tre tolfler
eller 36 edgärdsmän, skulle derjemte 6 vittnen framhafvas, och
i samma förhållande färre vittnen efter del erforderliga färre
antalet edgärdsmän ; eden aBades först af vittnena, hvarefter dessa
förenade sig med edgärdsroännen ocb svuro årer jemte ’dem. Men
del kunde ske, att från kärandens sida stark misstanke hvilade
på den svarande, ehuru denne erböd sig att rena sig med ed,
eller också skedde, att endera parten, svaranden eller käranden,
erböd en genedher (moted), alt styrka sitt försvar eller sitt
käro-mål och sålunda försvaga kraften af den andras ed. Vid sådana
fall gick man i fordomtima till sakens afgörande genom vapen.
Huru gammalt och allmänt detta bruk var, ser man af en
forn-isländsk saga, hvarest det berättas, ”huru, då en man af namn
”Alli trädde inför rätten tillika med dem, som skulle svärja jemte
”honom, gick bans veder part Egil emot honom och sade sig icke
”vilja mottaga hans ed för sitt gods; men jag vill bjnda dig
an-”nan lag, att vi nemligen företaga en tvekamp här på linget, och
”den, som segrar, skall behålla godset. Hvad Egil sade, var
”ock lag ocb gammal sedvana, ty hvar och en stod fritt att
”erbjuda sin vederpart envig, ehvad han hade att kära eller svara
"i saken” (198). Förtröstan på högre makters ledning och
styrelse af menaiskornas öden var djupt rotad i de nordiska fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
