Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mens gudalära. Denna fromma tro i Nirening med de
vapenförande männens krigiska lynne gjorde, att i misslån k ta fall, i
mörka saker, då på annat sålt man icke visste att afslöja den
förborgade sanningen, man vädjade lill Guds don» genom vapen,
”ty hvad menniskorna icke se”, heter det i en forn^germanisk
landsrätt (Sckwaben-Spiegef), ”del vel dock den Allsmåktige vål;
”derföre skola vi förtrösta på Gud, att Han na skiljer kampen ef*
”ter rått.” Tron på del underbara fick genom Christendomen ny
näring och ny kraft. Men kyrkan arbetade mol dei allmänna
bruket af va(ien. Såsom hon dock Icke förmådde, att på en gång
utrota hedniska bruk och hednisk tro, föregick efter
Chrislendo-mens införande hårulinnan den förändring, att kyrkan tog under
sin nppsigt och sin ledning sättet af gudomens rådfrägande i mörka
saker, hvilket nn i stället för tvekamp allmännast skedde genom
bärandet af glödhett jern eller den så kallade jernbörden så*
som ett vädjande till Guds dom. Med fastande beredde man sig
till profvets undergående, jernen invigdes af presterna, mässor
sjöngos och profvel a fl a des invid eller i Sjelfva kyrkan. Man tram*
pade med nakna fötter nio, fiera eller förre, i visst afstånd från
hvarandra lagda, glödande plogbilar, eller man bar med blotta
händer glödgade jern vissa steg, och efter utgången af dessa pröfoin*
gar, i den tro, att den allseende Gudomen, den höge, osynlige
ledaren af de menskliga tingen kunde göra det skadliga oskadligt
och derigenom gifva elt tecken, ansågs den anklagade oskyldig, om
han oskadad bestod det honom förelagda profvel, skyldig åter om
den förbrända banden eller folen vittnade mol honom. Men
vanskligheten af dessa gndsdomar och den till grund för dem liggande
öfvertro, att derigenom kunna komma till en rättvis utgång af
svåra, mörka saker, var alliför ögonskenlig, atl med samhällets
fortgående utbildning länge kunna ega beslånd. Del lider intet
tvifvel, att många bedrägerier speltes vid dessa pröfniugar, och att
kyrkan hade i si o hand utgången af dem, emedan denna eljest
oundvikligen städse skulle blifvit fållande. Kyrkan arbetade
emellertid sjelf för afskaffande af detta förnuftsstridiga råltegangsbruk,
och vid medlet af XIII århundradet aflystes jernbörden i Norrige
ocb på Island, uogefär vid samma tid åfven i Danmark, och hos
oss genom förbudet deremot af Birger Jarl (334), så att deo tid,
då våra Landskapslagar omarbetades och skriftligen aftaitades i del
skick, hvari de kommit lill oss, alla spår af de forntida, på
öf-verlro grundade råt tegån^sbruk så helt och hållet ur dem
försvon-nit, alt del endast är i Östgötalagen jernbyrd nämnes såsom ett
ar-lyst rättsbruk, och blott i Helsingtand har detsamma forlbestått ånnu
i försla årtionden af XIV århundradet. Efter tvekampens och
sedermera åfven jernbördens försvinnande som laga bruk utbildar sig
rältsförfattningen allmänneligen derhån, att svårare mål, serdeles
sådana, som i tiderna förut varil bänskjutna under Guds dom, nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
