Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dingen, i det, ja mer och ja renare begreppet om offentligt straff
utbildade sig, del ursprungliga, forntida anklagelsesältel i samma
man måste uppbära att vara den enda lagenliga form.
435* Ett rållsbruk, från fordom bekant, var det, att han*
skjuta ett rätlsmål till pröfning vid en bögre rått, när man trodde
lagen vara vid den lägre rätlen orält tillämpad af domareo, eller
eljest dennes förfarande i något afseende lagstridigt. Den klagande
parten ocb domaren höllo i sådant fall med hvarandra vad, huruvida
domen skulle af den högre rätlen stadfästas som rällsenlig eller
Icke. Vadet skedde på det sätt, alt de i taka händer nedsatte
panter (vadk) i penningar eller penningevärde, ursprungligeo
på hvardera sidan till lika belopp, men hvarntinnan sedermera
föregick den förändring, att från domarens sida nedsatles vadet lill
dubbla beloppet mot parten. Skedde nemligen på häradstinget
vad mot domen, så nedsatte parten 3 mark, domaren 6; siad*
fästades den öfverklagade domen af Lagmannen, då tillföll den af
parten nedsatta panten, nemligen de tre markerna, domaren; men
underkändes domen och parten vann, då ireskiftades de af
domaren nedsatta 6 markerna mellan Konungen, Lagmannen och
parten. Vad mot Lagmannen nedlade parten med 6 och
Lagmannen med 12 mark; de förra tog Lagmannen, om hans dom
faststäldes; men ogillades den, då deltes de 12 markerna i lika
delar mellan Konungen och parlen, som vädjat *). Men ebnrn det
sålunda slod en part öppet, att från en lägre rätt draga sin sak
under en högre domares pröfning, var han derföre icke, såsom
i våra lider, förbunden, att först hafva gjort sin sak anhängig
vid en lägre domstol; han kunde, med förbigående af
häradstinget, omedelbart börja sitt rätlsökande vid lagmanstinget; han
kände, med förbigående af dem båda, åfven genast vånda sig lill
Konungen, huru ringa hans sak ån måtte vara; den så kallade
instansordningen, del, att ett mål bör förut hafva varit vid en lågre
domstol behandladt, innan det kan upplagas af en högre, var för
de gamla lagarne okänd; derföre äfven bönderna helst sköto sin
sak omedelbart under Konungens dom, ocb ehuru redan Magous
Ladulås stadgat om rättsmåls ordentliga dragande från lägre till
högre domstol, och ehurn ännu mot slutet af XV århundradet
Slen Store d. ä. paböd, alt ingen borde komma för Konungen
eller Riksföreståndaren med något käromål, utan alt detsamma förut
förevarit vid härads- och lagmansling eller på rådstufva, fortfor dock
den hos menigheten af ålder djupt rotade sedvaoa, atl helst
omedelbart vånda sig lill Konungen, ännn långt fram i liden.
436. Det var grundsats, att jordastycken icke med säker-
*) Sålunda efter Södermanna L. Addit. IT. Beloppet af
vadpennin-gen för öfrigt olika bestämdt i olika lagar. Httrom kan fasas 8v.
Samhällsförfattningens hist. af Nordström, II. s. 594 (T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
