Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”lägga eller ställa fall borgen för dem.” Hämndråtten var i
folkens barndom den enskiltes sak, och måttstocken för rättvisan
den, alt vedergälla lika med lika. Detsamma säges äfven i Mosis
lag: ”Tben som gör sinom nästa skada, bonom skall man göra,
”såsom han gjorde: skada för skada, öga för öga, tand för tand,
”hand för hand, fot för fot.” Likaså heter det i våra gamla lagar:
”Gälde öga för öga, tand för tand” — ”Skärs tunga af manne,
”hafve foregiort (förverkat) tnngu sini.” Men förlikning kunde
mellankomma, och den våldförde försonas med böter. Detta ledde
omsider till ett allmänt bestämmande af böterna efter skadans
värde. Så finaer man i alla de Germaniska folkens gamla lagar
värdet af en menniskas lif samt hvarje del eller lem af hennes
kropp bestämdt till visst belopp, hvarefter genom böters
er-läggande för den derå tillfogade svårare eller mindre skada
vålds-verkaren kunde godlgöra eller försona sitt brott. Delta är, hvad
vi återfinna åfven i våra gamla lagar. Men de afee i
bestämmandet af böterna icke blott skadans storlek, utan åfven andra i
samband dermed varande förhållanden. Vanliga mansboten för dråp
bestämmes af dem till 40 marker.. Vid annan tillfogad
kroppsskada skilja de mellan högsta sår (som med uppsåtligt våld
tillfogades genom att nedlägga någon på marken eller leda honom
till stock och städ, för att snöpa honom, afskåra tunga, utskära
öga o. s.), afhugg (lemstympning, uppkommen i vapnaskifte
eller i ”kifve”), fullsår och hulsår (tillfogade med egghvassa
vapen, som skuro djupt in eller inträogde i bröstet och
buk-håligbeten), blodvite, skena (sår tillfogade med i sig Sjelfva
icke dödande vapen), svarta slag (hvaraf blånad, men icke
blodvite följde), samt pust och slag (hvaraf åkomma ej
syntes). Böterna voro så ra bo t, försoning för Sjelfva föroråttelsen;
lylis- eller las ti sbot, godtgörelse för lyte och skada, hvartill
ånnu kom laekisgiaef, läkarelön, som skulle af den
förorättande ersättas, uppgående beloppet af dessa böter efter skadans storlek
från 3 till 40 marker. Men vid bestämmandet af desamma skilja da
mellan v ili a ver k (uppsåtliga gerningar) och våda verk, och i
afseende på våda äfven mellan tillfällig eller så kallad handlös
våda och våda genom gröfre förseelse, i förhållande hvarefter böterna
så för dråp som för sår, genom våda tillfogade, nedsättas till mer
eller mindre belopp. Deremot lågga de dubbla böter på alla omanliga
gerningar och räkna dem till nidingsverk, såsom det att dråpa en
qvinna, ty ”hon,” säger Vestgötalagen, ”ege frid till möte och till
”mässa, om ån aldrig så sor ofrid år mellan månner”; äfvenså det
att dräpa barn samt ålderstegna, orkeslösa personer, såsom varande
den ena så ung, den andra så gammal, att han icke kunde vårja
sig; likaså att dräpa en badande, simmande, sofvande man;
att skjuta in genom en glugg eller en öppning pa taket; att lågga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
