Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt andra kyrkans och prestens rättigheter. Öfver dessa och alla
de mål, som hörde under kyrkans domsrätt, suto Biskoparne hvar
inom sitt stifl lill doms inom sill kapitel ellerst&mde de ting, då
antingen de Sjelfva eller deras Lenspraester, Provaster
(Prostar) suto inför rätten. Efter Vestgötalagen borde Biskopen
hålla ting i hvarje hårad, men efler andra Landskapslagar kungöra
derom en månad förut* Vid biskops- och prostetiogen följdes i
allmänhet det vanliga rättsbruket, nåmnd nämndes, och funnos icke
vittnen, då dömdes lill edgång efter landets sed. Kyrkan har
emellertid på rättskipningens utbildning öfvat ett storl inflytande.
De gamla folkens lagar hade icke något serdeles utbildadt begrepp
om egenskapen, kraften och verkan af ett lagligt bevis; ett för*
farande, grundadt på fullgiltiga, af domaren pröfvade, för
bindande erkända vittnesbörd var för dem, serdeles i brottmål, såsom
vi sett, nära fremmande. Efter kyrkans grundsatser berodde edens
kraft och giltighet som bevismedel icke deraf, att ett (ehuru ån
stort) antal personer besvuro sin öfvertygelse, emedan denna
kunde vara origlig, otau blott så vida verkliga förhållandet, det hvad
någon sett eller hört, edligen bekräftades. Hon tillåt väl ännu
edgärdsmanna-ed, men endast i sådana fall, der genom vittnen en
sak icke konde utredas, och hon fordrade äfven då, att de
med-svärjande skulle hafva anseendet af alt vara redbara, tillförlitliga
män, sådana, dt hvilka icke vore att befara, att de af vänskap, af
hat eller andra bevekelsegrunder gingo en falsk ed. Äfven
genom den ursprungliga rått till uppsigl öfver församlingens seder
och den straffmakt, kyrkan i detta afseende tillkom öfver lekmän,
bar hon utöfvat elt stort inflytande på rätts- och straffförfarandet
i brottmål. Ett verk af kyrkan var också den heliga frid, som i
våra gamla lagar bär namn af Guds belgd eller Guds frid
och mångenstädes ännu i dag, serdeles bland allmogen , är den
brukliga, vackra helsningen vid inträdet i någons hus. Denna
frid lyste kyrkan så, att hvarje vecka från solens nedgång dagen
före en Sön- och Helgedag till solens uppgång dagen efter
helge-dagen, och årligen hela tiden från Julaftonen till tjugonde dagen
derefter (Julfriden), från Onsdagen före Påsk till åttonde
dagen efter Påskdagen (Påskfriden) och från Pingstaftonen till
åttonde dagen derefter (P4ingstfriden), såsom de dagar och de
tider, hvilka Jesus Christus helgat genom sin födelse, sitt lidande
och den Helige Andes sändning, ingen christen skulle bära
vapen mot den andra; blodsutgjutelse, begåogen på dessa
fridsdagar och fridstider, eller andra förbrytelser mot den heliga
vapen-bvilan, skulle vara hemfalloa under kyrkans tukt och måste med
böter till kyrkan försonas. Samma beliga frid lystes äfren öfver andra
kyrkans stora fester, öfver apostlarnes och helgonens dagar, såsom
Persmässan i Linköping och Strengnäs, Eskilsmässan i
Eskils-tuua, Mariaemåssan i Sigtuna och i Örebro, Olofsmässan i Ske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
