Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför dörren. Afveu fattiga hogkommos med almosor och
måltider. Vid de fall, någon af samfundets medlemmar blef illa sjuk,
skulle klei kbröderna i full skrud hålla en stor procession och
med ljus och sång andäktigt besöka deo sjuka; i många gillen
voro samfundets medlemmar äfven förbundna, altundersjukdomen vaka
hos sin sysler eller broder, och do någon dog, voro alla, så
lekmän som klerker, pligtige atl bivista jordfården samt de mässor,
som höltos öfver den hädangångne. Man har hos oss under vår
Medellid räknat mer än hundrade sådana gillen, af dessa den
talrikaste delen i städerna (ensamt i Stockholm funoos 10), men
åtskilliga åfven på landet. De liade sina serskilta stadgar, kallade
skrå. Ömsesidigt skydd, hjelp och försvar ingiugo åfven i
syftemålet af dessa brödrasamfund, och man finner, att i äldre lider
de ulöfval en art af domsrätt öfver sina medlemmar. På
landsbygden hade man inom hvar socken efter forntidens sed sina
årliga samdryckeslag (220), kallade mungatsiider, då bygdens
iuvånare kommo tillsamman, att dricka tillhopa och fröjda sig;
det skedde med iakttagande af vissa heliga bruk ochr skålars
drickande lill helgonens åra, såsom man fordom drack lill gudarnes.
Med gåslabud, ölstå mmor, firades åfven trolofningar, bröllop
och jordfården efter en bortgången frånde (giflaröl, brullöp
och cervisöl). Att dräpa någon vid dessa samqvåm (i ”ölstuga”,
”i ölbänk”, bänken nemligen der man vid gäslabudsbordet hade
sill säte), räknades till nidingsdåd, och äfven trålen var då
fridlyst, så all dråp å honom gäldades då lika högt som för dråp å
friboren man (173). Vid högtidligare tillfållen var Marias skål
vanligeu den sista och elt tecken lill uppbrott. Med drick och
glam omvexlade sång, dans och lekar. Dessa nöjen voro icke
all-dagli^a, oeh derföre af så mycket varaktigare intryck. Mao tålde
icke gerna kriugstrykande birfilare, gycklare, hvilka hoptals, såsom
troligt år, letat sig våg Ii il från Tyskland, sedan genom de Tyska
Öslersjöslädernas lifligare handel på Sverige, genom vårfningar af
fremmande krigsfolk och hilkommande utlänningars upptagande
vid hofvel och i rikets tjenst en friare och låtare sa ra färd med
ullandel kommit i gång. Svärmar af dem drefvo omkring i alla
länder och föllo folken till mycken last åfven genom sin
sedes-lösliet. Det förakt, hvarmed de här ansågos och behandlades,
uttalar sig i våra Landskapslagar, som i afseende härpå stadga:
”Varder lekare (spelman, gycklare) dråpen, det skall ogildl
”vara. Varder lekare sårad, den som med giga går eller med fldla
”far eller med trumma, då skall man en otamd qviga taga och
”leda upp på en kulle, allt huret af svansen raka, och denna
”smörja; lekaren skall pian gifva nysmorda skor; han skall
qvi-”gan om svaosen taga, och en mao skall slå till henne med hvass
”gissel; gitter lekaren då hålla henne, hafve han det goda
kreaturet och njule del som hundar grås; gitter ban ej hålla> hafve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
