Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som finnas hafva varit gjorda till mässors underhållande, så att
alla kyrkor varit nppfylda med chor och altaren, ofta uti en
enda ända till femtio, alla försedda med ständigt och tillräckligt
underhåll för en eller flera prester, hvilka vissa dagar låste eller
sjöngo mässan. Äfven det höllo de för Gud behagligt, alt
ihog-komma de sjuka i spetelske- och belgeandshusen, de fattiga i
hospitalen och andra nödstälda, åfvenså fattiga skol-djeknar ("paupcres
sckolares”), och de förordna, när på årsdagen af deras död så
kallad årsmot eller årsmässa hölls Öfver den aflidne, att äfven då
almosor skulle utdelas och de fattiga bespisas till minne af den
bortgångne. Mensklighet, i visad omsorg för nödlidande likar, var för
dessa menniskor, som öfverhufvud kände med kraft, lika litet
fremmande som den önskan, alt icke bortdÖ ur efterkommandes
minne. All glädje i lifvet var förbunden med religionen. Från
hedniska tiden fortplantade sig många seder inpå den christna.
Såsom forntiden hade sina brödraföreniogar, sina samqväm och
gå-stabudslider, så äfven vår Medeltid sina gillen och
mungatsti-der. De urminnesbruken ikläddes nya betydelser. Gillen voro
samfund, stiftade (ill åminnelse af något helgon jemte
befordrande af gudaktighet och inbördes vänskap. Personer af
båda könen, konungar, riksråd, prester, borgare, handtverkare,
husmän, drängar, fruar, jungfrur och pigor, livaren som kunde
förete bevis om en oförvitlig vandel och för sitt själagagn
förmådde erlägga inträdesafgiflen, erhöll inträde och blef medlem af
brödraskapet. Såsom deras syftemål på en gång var atl främja
gudaktighet och bland sig underhålla en broderlig anda,
sammanparades religionsöfningar med gästabud, då på vissa tider de
kommo tillsamman och till Frälsarens, Jungfru* Marias och andra
helgonsåra jemte med mässor, sång och böner äfven med skålar firade
deras minne. Atl drickning börjades med gudstjenst, efter
hvilken snugos och druckos de vanliga minnena. Gillesmedlemmarne
sutoalla kring sina bord, och samtliga klerkerna vid det öfversta.
Framför Åldermannens bord stodo djeknar med stora vaxljus,
och stora kannor voro på detsamma framsatta. Hvaren spisade, livad
han sjelf låtit för sig tillreda och uppsända, och till
förekommande af läfian och yppighet var vid vite stadgadt, atl ingen, eho han
ock vore, måtte hafva mer ån 2 eller 3 fat; af samma grund var
äfven förbudet, att hafva egen duk och egen bänkdyna; endast
Ölet, som utgjorde förnämsta vålplågoaden, var gemensamt för alla,
livarföre sammanskott gjordes dertill; del borde förut vara
pröf-vadt och gilladt, orli vid plikt var förbudet, att vid
gillesdrick-ningen lasta ölet. Skaffarne fylde brödernas bägare, hvilka de
6ittande moltogo, men sedan siego de alla upp, såogen börjades,
beledsagad af pukor, trummor och pipor, och skålen tömdes.
Gillessalen var klädd med löf och granris, golfvet best röd t med
färskt, vålluktaode gräs och blomster, och stora löfruskor satta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
