- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
559

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bruk; alla gerningsmån, såsom gnidsmeder, kopparslagare,
skräddare, skomakare och andra sådana, skulte alla inflytla lill släden
och der drifva silt yrke, de emellertid, som voro jordegare, hafva
rättighet alt i sitt hem på landet idka silt handlverk, med vilkor
dock, alt sedermera i staden förytlra silt arbele» Städerna
ulbil-da sig från denna tid mer och mer till egna, inom sig slulna
samfund med egen lag, eget ”bymöle” eller ”byting” (”byamän”
kallas nemligen i denna tidens handliogar allmänneligen städernas
menighet eller borgare), hvaraf inom samhållet uppslår en egen
medborgar k lass, borgarståndet, hvars rättigheter som politiskt
stånd aldraförst framträder under Magnus Erikssons styrelsetid.
Ett annat stadgande af Magnus bjuder om dikens och dikesråtters
upptagande och vidmakthållande. Från honom hafva åfveu utgått
de försla öfvei flödsförbuden. De stora slåglerna serdeles lade
gerna sin rikedom å daga i stora morgongåfvor, dyrbara
brud-gåfvor, ställiga bröllop och gästabud vid kyrkogång,
begrafnin-gar, arfskiften och änno andra förekommande tillfällen. Huru
långt prakten och yppigheten dervid gålt, kunna vi sluta af
följande Konung Magni år 1345 gifna stadga: ingen riddare eller
sven månde i morgongåtva gifva till värde mer än 100 marker
silfver Svensk vigt, vare sig alt han gåfve i silfver eller jord,
eftersom jorden rätteligen vård vore; icke annat eller mer skulle
brudgummen gifva sin brud i tärning (gåfva vid trolofning) än
en gångare, sadel, belsel, ärmkappa och hälla (mössa); ingen
månde tvinga honom all gifva spännen och fingerringar af guld
eller andra dylika dyrbarheter; flera än fyra par nya kläder fick
icke gifvas bruden af hennes fader eller gifloman och närmaste
fränder; men hvad hon förut hade fåll eller egt, kuude hon
saklöst föra med sig; ålta på brudgummens sida och lika många på
brudens, men icke flera, månde jemte brudparet båra
bröllopskläder (det var nemligen bruk all gifva sådana åt gåsterna), och
ville bruden borlgifva något af sina kläder, skulle det ske lill
kyrkor och kloster; ej fingo till några gåslabud, vare sig till
bröllop, kyrkogångsöl, graföl eller arföl, utfårdsöl, första måsso- eller
prestöl, flera bjudas än Biskopen med de honom åtföljaude
kani-ker, två andra kaniker, 8 riddare, 40 mån af vapen, 10
kyrkoherdar och 20 bönder. Ingen borde i förenämnde fall som i
andra gå utöfver sin förmåga. Och på det under ingen
förevändning nu gifna sladga måtie öfvertrådas, lades böter, lämpade efler
hvar och ens plats i samhållet, på dem, som vid bär nämnda
tillfällen kommo obudna.

458. Svåraste, och som del synes, fruktlösaste arbetet för
Konungen var, att betrygga allmänna säkerheten och skydda
allmogen mot öfvervåld af de så kallade storflockar samt andra,
som med fulla vapen redo genom landet. ”Vi hafva stadeliga,”
såger Ronungen, "bedit, rådt och vid hotelser af straff strångeli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free