Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade krok, han kunde lägga sig till ulöfver dem, han förut
hade, under fyra års tid ingen skalt erlägga; enlivar skulle ega,
efter anvisning af Konungens fogde, att åt sig upptaga hemman
på de genom skogsbrand afbrånda, odlingsbara marker, når de
förutvarande egarne till dessa ej åter ville uppodla dem *), ocli
hvad de sålunda upptogo och odlade, skulle de för sig ocli sina
arfvingar evårdligen besitta med full egande rått mot erläggande
af skatt till kronan. Magnus äfven afgjorde deo gamla tvisten
mellan kyrkan och allmogen i Finland om lionden, hvarigenom
bestämdes vissa afgiftery som i korn, hafre och hö borde till
kyrkoberdarne utgå af den odlade jorden, jemte öfriga
prestrållig-heter efler gammal sed. Man har dessutom ännu andra
kon-ungabref af honom, som afse ordnandet af Finska kyrkans
ao-gelågenheter och betryggandet af dess framtida bestånd. Till
främjande af odlingarne i de nordliga landskapen af riket stadfäster
ocb förnyar lian år 1340 den under hans minderårighet af rådet
utfärdade stadga, tillslädjande en och hvar, ”som å Christo iror,
”eller till christna tron sig omvända vill,” alt för sig och sina
arfvingar som arf och egendom besitta de marker och egor, som
de för sig intaga i de vid Helsingland och Ångermanland liggan*
de landsändar, benämnda Lappmark **), samt förordnar, alt dessa
nybyggare skulle så i afseende på skatten som allt annat lyda
under Helsingelagen. Till städernas uppväxt och fortgående
utbild-niog utfärdar han stadgar med förbud mot köpslagan på laodet eller
så kalladt landsköp. Han hade förnummit, att till Stockholm
inkommit några oförfarna skräddare, hvilka der öfvade sitt handlverk,
innan de vunnit den bostadsrätt, som kallas burskap; han
förbjuder delta, såsom varande till men för skråddarcmbetet, och
stadgar, att sådana utifrån inkommande skulle någon tid arbeta som
lårgossar, till dess de, vederbörligen undervisade och vid
pröf-ning godkända, af borgmästare och skräddare-åldermånnen blifvit
ansedda värdige atl helsas som mästare. Han utfärdar för Vexiö
köpstadsfrihet, bestämmer Måndagen lill torgdag, då enhvar i
Vårendelandet, som hade varor all aflåla, egde frihet atl föra dem
tiil staden, men all köpslagan på landet vara förbuden vid varans
förlust och 40 marks böter, bonden dock obetaget, alt i byarne
upphandla spannmål och livad annat honom behof gjordes till eget
*) Det skedde nemligen genom det hos Finnarne brukliga svedjandet,
hvarigenom, serdeles i de öfre trakterna, skogssträckor ulhöggos
till svedjeland (deraf ofta Äfven stora skogseldar förorsakades), att
en sådan afbrånd mark, såsom efter de första årens sådd varande
för en lång tid ofruktbar, sedan öfvergafs och lemnades öde,
hvarigenom så kallade ödeshemman uppkommo.
°) Helsingland i dessa tider innefattade ej blott det nuvarande
landskapet af detta namn, men, i vidstråcklare bemärkelse, äfven
Medelpad och Ångermanland jemte hela det i norr derifrån af Svear
bebodda kostlandet, således tillika Vester- och Norrbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
