Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan han kommit (ill myndiga år. Han vidare lagstiftade: att
qvinna skulle gälda sitt brott, serdeles det å lif går, lika med
mannen; att iogen åttarbot (164) mer skulle erläggas, utan
mans-boteu gälclas af dråparen ensam, ocli han således ieke vara
berättigad alt derlill fordra någol tillskott af sioa frånder*); alt den,
som gifver måUeganderälten ifrån sig, hade förverkat sin rålt till
vidare lalan (hvadan, när målseganden lät sig nedtystas eller icke
fullföljde sin talan, det nu mera tillkom länsmannen, att i det
allmännas namn för deo allmänna säkerheten målet upptaga och
fullfölja); alt hvilken griper, binder, bastar ocb pinar en
oför-vunnen, ej å gerningcn tagen mao och som till brottet icke
kunde tillförbindas, skulle mista lifvet, eller såsom det i en
sednare förordning af Konungen stadgas, straffas som Konungs
edsöresbrytare (332) och icke, såsom fordom, blott gälda full
mansbot, ”(hy al liwar man aghaer fridli a sino godze ok
paen-”ningum hawae, ok saerlichae aa sialfsins lichamie ok liwe;” alt
eho åter, som fångade råtter tjuf, och släpper honom, innan han
vore lagvunnen, var förfallen till 40 marks böter, och hvilken
loge lösen för en lagvunnen, till förlust af lifvet dömd tjuf, skulle
gälda både lösen och ännu derlill 40 marker. Men vigtigare ån
dessa och andra serskilta lagstiftelser, ehuru än betecknande för
rältsförfattningens fortgående utbildning och på det hela af
sam-bållslifvet inflytelserika, var det af Magnus Eriksson tillvågabragta
verket af en allmän, för hela riket gällande Landslag.
Hitintills hade de serskilta landskapen, såsom vi sett, hvar för sig
haft sin egen lag (166. 378—380). Under Folknngaåltens
styrelse hade emellertid med samhällets i många delar förändrade skick
nya lasrstiflelser tillkommit, serdeles <?enoin de från Birger Jarl och
Magnus Ladulås samt sednast från Magnus Eriksson sjelf utgångna
författningar synnerligaat till vårdande af den allmänna friden och
säkerheten. Dessa författningar utfärdades med kraft af lagar
öfver allt riket, så att de voro lika gällande i del ena landskapet
som i del andra. Konungens låns- eller tjenstemäo, såsom de,
hvilka skulle vaka öfver efterlefnaden af dessa författningar, in*
grepo till följd deraf i den allmänna förvaltningen mer An i
tiderna förut. Lagmännen hade åfven inträdt i Konungens råd,
de voro nu icke såsom fordom uteslutande landskapens målsmän,
men såsom tillika Konungens rådgifvare med säte och stämma
vid öfverläggningarne om rikets styrelse tillhörde de mer det
hela af samhället. Grund var sålunda redan lagd och förberedt
allt till en gemensam, hela riket omfattande lag. Magnus
uppdrog Ulf Ambjörnsson (Sparre), riddare och lagman i Tio
hårad, Algot Bengtsson (Grip), lagman i Vestergölland,
*) Grundsatsen om Bttarbotens försvinnande utbildade sig som en
naturlig följd af Birger Jarls lagstiftelse (33?), att mandråparen eller
den brottslige ensam skulle svara för sitt brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
