Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja;” Härigenom blef Konungen i sina krigsföretag bunden af
landels slore, det egentliga trålset, på hvilket i synnerhet den
tunga krigstjenslen bvilade. Det inträdde derulinnan här ett lika
förhållande son i Danmark och öfriga Europeiska riken, länder,
hvar låusadeln tillkämpat sig likartade och ånnu andra rättigheter.
Vi komma i tidernas lopp mer och mer all spörja inflytelsen af
de fråo utlandet hemtade aristokratiska begrepp lill grundande
åfven härstädes af en herremakl vid sidan af och i kamp med
konungamakten. Efter konungavalet i Upsala, lill yttermera
bekräftelse af landskapens samtliga inbyggare och deras gillande af hvad
i Upsala skedt var af deras Lagmän och ombud, skulle Konungen
rida sin Eriksgata, på sålt som i Landskapslagarne var stadgadt
(415), och inqim hvarje lagsaga på landskapets ling lofva> och
med ed förbinda sig, att hålla de eder han svunit vid Moraling,
då han först togs till Konung, och allmogen likaså lofva att hålla
de eder, som Lagmännen och landskapsmånnen i Upsala svurit.
Sedan berodde af Konungen, när och hvart antingen i UpsSlt
eller annorstädes i silt rike, han ville till Konung vigas; men
hvarest åu kröningen skedde, borde densamma belsl af
Erkebisko-pen förrättas * ”för begge deras värdighets skull.” Sill räd egde
Konungen välja efter eget behag bland infödda män, nemligen,
”först Erkebiskopen, så Lydbiskopar så många honom godl
syntes af dem, som i haos rike bo, samt andra klerker som voro
”honom oyltiga, men deremot af de verldsliga herrarne, riddarne
”och andra ej flera åji tolf.” Bådslierrarne skulle i den ”ed,
”de ä helgedomar inför Gud aflade, svärja, att råda Kouunged
”lill det, som de veta för Gud honom och lians laod nyttigt och
”gagneligt vara, honom med all sin makt styrka till riksens rält,
”att han måtle hulla alla de eder, han hafver svurit silt rike, och
”likaså allmogen sin ed mot Konungen; densamma lofvade de
”äfven att Sjelfva hälla, äfvensom alt lönligt hälla det, som
Konungen ville lönligt hafva, ooh icke något uppenbara, hvaraf
”ékada kunde tillskyndas honom eller hans rike.” Efter våra
fild-sta lagar skulle Laginan bondeson *aia, och öfver valet af honom
egde alla bönder råda (168). Delsamma har i urgamla tider
troligen äfven varit förhållandet vid håradshöfdings eller
domares li)lsåltande. Med den sligande konungamakten åter föregår
hårutinnan den förändring, att det icke mer är menigheterna
Sjelfva, utan Konungen, som (enligt Uplandslagen) sätter
domaren dom i bänder (370). I Magnus Erikssons landslag
framträder samma, långt fram i tiderna beslående grundsals: ”nu skall,”
heter det, ”Lagman väljas; cfå skall Biskopen det i lagsagan kun*
”göra ätla veckor förul och dag förelägga, dä allb inom lagsagan
”bolfasta mån ega å landstinget sammankomma; Biskopen skall
”der infinna sig med tvenne på klerkernas vägnar; sedan skall
”allmogen välja sex hofmån och sex bönder; dessa tolf skola lill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
