Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”samman med k let kerna af de inom lagsagan boende välja (re
”min, sådana, som de efler bästa Ofverlygelse, såsom de inför
”Gud vilja ansvara, anse för landel vara de rättaste; af dessa (re
”eger Konungen (aga en, den Gud honom i hugen gifver ocb
”Inn förslår för allmogen vara den nyttigaste. Skall så den af
”Konungen utnämnde Lagmannen ed sin å helgedomar aflägga
”med Guds åkallande: att mol bitiga och rika öfver hela sin
lag-”saga i domar all lått följa, aldrig det vrånga mol sitt samvete
”till räll vinda, aldrig lag vränga eller orålt styrka för räddhågas
”skull, för våld eller penningar, för afund eller illvilja, för
fränd-”*kap eller vånsåmja.” På lika såll valdes och utnämndes
häradels höfding, men så, atl här, i stället för Biskopen,
Lagmannen en månad förut skulle ting stämma å räll tingstad, då hao
jemte tolf af häradet vald» mån skulle för Konungen i val lägg»
trenne män af dem, som i häradet bo, och den sedan af
Konungen utnämnde svärja samma ed som Lagmannen, och likaså
häradsdomaren (”den som häradshöfdtngens dom hade,” således
hans biträde, underdomare)samma ed som häradshöfdingen, eller,
derest så icke skeil, skulle håradshöfdiugen svara och böta för
hans dom, såsom hade han sjelf dömt, hvaremot, om
häradsdomaren svurit, han sjelf skulle svara och böta, om han orått dömt»
Ej skulle en man flera håradshöfdingedömen hafva ån elt.
401. Sådan Sveriges rikes första egentliga grundlag, hvars
våsendiligasle grundsatser, sådana de innefattas i konunga-eden
eller den försäkran, som af Konungen skulle afgifvas, lill hela
sin anda, och i vissa satser äfven till bokslafven, ännu återfinnas
» vår tids grundlagar. Konungabalkarne i Landskapslagaroe
antyda visserligen de första grunddragen dertill, men dessa äro
uppfattade i största allmåonelighet och ånnu mycket outvecklade,
emedan håfd och sed ersatte, hvad som brast i bokslafven. De
förutnämnda, i Magnus Erikssons landslag uppslålda grunder för
konungamaktens utöfning, dess åligganden, pligter och
rättigheter böra således i »ig Sjelfva icke bedömas såsom en ny lag, men
fastmer såsom en (ill andan gammal, endast lämpad efter
tid*-erfarenheterna och vidare utbildad. Det röjer sig i dess
bestäm-manden elt sundt politiskt förstånd. Men hvad Medeltiden icke
visste, det var all omgifva dem med fasta former mot alla ingrepp.
Grundsatser uttalas, som förtjena vår beundran; men
motsvarande, lill deras npprälihållande nödiga, lill femnvigtens bevarande
mellan slalsmakterna behöftiga inrättningar funnos icke. Det år
först långt fram i liderna såsem frukt af vklare framskriden
utveckling och såsom följd af större politisk mognad, efler många
omvexlande skiften och långa, ofta upprepade erfarenheter,
staternas förvaltning kommil i närmare öfverensslåmmelse med de
lagbeslåmda grunderna af deras förfaltniog. Vi få derföre ånna
icke, såsom händelserna i tiderna härefter alltför myckel komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
