Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begftrligare blickar pä länderna i norden, der vördnaden för deo
Heliga Stolen ånnu icke var rubbad. De påfliga
skallutskrifnia-garne drabbade väl hufvudsakligasl kyrkan och presterskapet, men
bidrogo derigenom icke mindre att utsaga laodets tillgängar och
uttömma dess redbarheter. Dessa voro så medtagna, alt Magnus
för anskaffande af silfver lill myntprägling lät påbjuda, atl alla
köpmän, som bit införde kram eller specerier, skulle för hvarje
40 marks värde af sådana varor inlemna på mynlet en mark
lö-digl silfver, hvareroot de tillbaka skulle erhålla halffemte mark
Svenska penningar (en mark Svenska penningar svarade då
ungefär mot en femtedel af silfvermarken, så alt fem marker Svenska
penningar voro lika med en mark silfver). Största rikedomen
denna lid var i allmänhet hår som annorstädes hos kyrkan, och
af kyrkan erhöll äfven Magnus vid behof lidt och ofla välvilliga
försträckningar, ehurnväl alltid mot underpant af gods och
gårdar eller andra förmåner, hvarigenom kyrkan mer vann ån
förlorade. Magnus lade dessutom i Qera afseenden och vid tlerfaldiga
tillfällen sin bevågenhet mot kyrkan å daga, så atl mellan honom
och kyrkans fäder synes på det hela taget, så vidt skönjas kan,
elt godt förhållande hafva egl rum.
400. Riket var denna lid visserligen icke i det tillstånd
och Magnus icke i den belägenhet, alt till eröfringar något
härtåg med kraft kunde företagas. Icke dess mindre rustade Magnus
sig till eo härfärd mol Ryssland. Man läser i Ryska krönikorna
om förefallna fieodtligheter åren 1337 ocb 1338 mellan
Svenskarne och Novgoroderna och ömsesidiga plundringar inom dem
tillhörande områden, serdeles i trakterna af Ladoga och Viborg.
Omsider samtalades mellan dem om fred, och sommaren år 1339
hitkommo Novgorodska sändebud, hvilka träffade Konung Magnus
i Lund i Skåne, då del mellan Sverige och Novgorod kom lill
en ny fredsstiftelse i enlighet med gamla bref (449). De
Novgorodska sändebuden hafva då sagt beträffande Karelarne: ”om
”våra rymma lill eder, så huggen dera eller hängen dem, och
”komma edra till oss, vilja vi göra på samma sålt med dem,
”all de icke må lisma oss emellan.” Gfler denna tid omtalas
inga från Novgorodska sidan öfvade fiendiligheter, så all man icke
vet med någon visshet uppgifva, af hvilka anledningar Magnus
påtänkle och år 1348 i verkel satte en härfärd till dessa trakter.
Denna tid suckade Estland och Lifland under elt hårdt förtryck
af de Tyska Korsherrarne, så all en Liflåndsk skriftställare, när
han skildrar landets dåvarande tillstånd, kallar del ”adelns
him-”roelhke, prester nas paradis, ullänningarnes guldgrufva och de
”förtryckta böndernas helvete.” Bragla till förlvitlan, reste sig
bönderna i massa år 1343, nedergjorde en mängd Tyska adelsmän
och stormade mot Reval. Men icke mäktiga atl inlaga den väl
befäslade staden, sände de bud öfver lill Finland, att af Biskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
