Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aflrädt från skådeplatsen af de offentliga angelägenheterna, btldade
sig na i de verldsliga och andliga store, som af Konungarne
kallades till rådplägningar vid besluts fattande Öfver
allmlnvig-tiga saker, och hvilka just derföre måste anse sig som
beva-kare af del allmännas rätt. Konungadömets stigande makt
hota-de alt blifva nedtryckande äfven för dem. Dft skedde då, alt
ett 3-årigl barn uppsteg på thronen (411). Makten kom na i
händerna på de höga hof- och riksembelsmännen, hvilka j*»mte
Biskoparne och andra storslägtade, betydande män såsom elt
förmyndare-råd nu förde bög*ta styrelsen öfver riket. Efter denna
tid finna vi rådsherrarnes kall och pligter sålunda bestämmas, att
de icke blott hafva ”att råda Konungen til) det, som de veta för
"Gud hooom och hans land nyttigt och gagneligt vara,’1 men
äfven ”att med all sin makt styrka hooom till riksens rätt, alt han
”måtte hålla alla de eder, han hafwr svurit sill rike, och likaså
”allmogen sin ed mot Konungen (460).” Man ser hår redan
ut-tala sig etl antydande af rådet* bestämmelse såsom en myndighet,
hvilken det åligger all hålla Konungen inom gränserna af sin
lagliga makl och mot missbruk af konungamakten bevaka folkels ocb
det allmännas rättigheter. Huru rådet allt mer fasthäller detta
som en stadigvarande grundsats, steg för steg uppstiger på
händelserna, begagnande hvarje för sig fördelaktigt tidsförhållande till
utvidgande af sin makt, och förvandlar, hvad en gång skett, till
en allmän eikänd rätlipliet, komma de följande tiderna alt visa.
Dess förfarande mot Magnus Eriksson lägger i dagen, hvad
detsamma åsyftade, men också hvad det ännu endast ansåg för
möjligt. Det ville leda oc.li beherrska Konungarne, men att störta
Sjelfva slägten, det an*åg det vara öfver sina krafter eller vågade
det ännu icke. Derföre uppsöktes och sattes på thronen en man,
som var af Folktinga konungahusets blod. Detta skulle göra
honom angenäm för folket, men lian blifva städse beroende af dem,
som insatt honom i konungadömet. Så uppstår mellan konunga»
makten och den aristokratiska eo kamp, som betecknar och
genomgår hela den följande tiden.
478* Magnus Eriksson ville det goda, och han gjorde hvad
han kunde. Men tiderna voro honom för svåra, hans krafter icke
tillräckliga för dem. Ett århundrade förut skulle en Konung af
hans lynne och personlighet icke hafva väckt någon fruktan. Men
konungamakten hade sedan denna tid blifvit fruktansvärd och
öf-vermäklig, och äfven Magnus låtit märka, att hau som Konung
kände sin makt och sin pligt och ville herrska. Milda regenter
blifva vanligen aldrig mer misshandlade, än når de haft stränga
förfäder. Det heter om Magnus, att han icke vårdade sig om sitt
råd, men följde sina egna eller andras ingifvelser. Och derifrån
kom, att de på mötet i Varberg närvarande herrar korade, icke
såsom del i tiderna förut skett, Konungens söner till bana efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
